Från en ö till en annan, dag 8 på min lilla roadtrip är målet Ölands södra udde. Jag har ett vagt minne av att jag har varit och tittat på fyren Långe Jan för många år sedan, annars har jag aldrig varit på Öland eller vet hur jag tar mig dit.
Enligt kartprogrammet i mobilen, är den kortaste vägen från Ankarudden i Stockholms skärgård till Grönhögen på Öland, att åka upp till Nynäshamn och därifrån ta färja till Visby, sedan färja till Oskarshamn och därifrån E22 ned till Kalmar och bron över osv. Hmmm, inte så dumt faktiskt, men jag tror jag ber om den snabbaste i stället: småvägar upp till väg 225 till Södertälje, E4 till Norrköping, E22 till Kalmar och 136 mot Ottenby.
Småvägarna är roligast, böljande och kurviga genom ett vackert landskap. Vissa kurvor är så snäva och långa, att körde jag lite fortare såg jag väl mitt eget bakljus. En kort rast i Södertälje, tanka i Norrköping, snabb rast i Oskarshamn och till sist tanka i Kalmar innan jag kör sista biten över Ölandsbron och ned till Grönhögen.
Motorn går bättre på motorväg den här gången än vad den gjorde dag 2 mellan Småland och Mälardalen. Det är ungefär lika mycket motorvägskörning nu som då, i ungefär samma hastigheter, men bensinförbrukningen är bättre den här gången. Och jag hör på motorljudet och känner på vibrationerna att motorn går bättre den här gången. Men maxhastigheten är fortfarande bara drygt 120 km/h. Det är drygt när man ska köra om på motorväg. Annars är den en glädje att köra.
Det tar tid att köra från Stockholm till Ölands södra udde, hur få raster jag än tar, så det blir mörkerkörning i dag igen. Det är märkligt lite bilar ute på Öland och jag är mest ensam på vägen. Jag färdas i en bubbla som består av den verklighet som rusar förbi i ljuskäglan från mitt helljus. Annars är allting mörkt. Jag ser inte vad jag har omkring mig men anar att det är platt. Jag ser en bil långt där borta och bländar av. Den försvinner för en stund i vad jag antar är en svacka i vägen, men efter ett tag inser jag att hen kör på en annan, näraliggande väg eftersom vi aldrig möts.
Jag stannar efter en rondell i en liten by som är helt tyst och öde. Förvisso, klockan är över elva, men det är fredag och varmt och skönt ute. Jag kollar vägbeskrivningen en sista gång och går tillbaka till rondellen och tar några blommor till en som fyller år i dag. Om jag inte kör fel nu sista biten hinner jag gratta före tolvslaget. Det ska bli spännande att se Öland i dagsljus i morgon.