Dag 2. Nästa anhalt: landet, som ligger ett par mil söder om Enköping. Stannar på fina Lovsjöbadens camping strax söder om Jönköping (avfart 92) för lite potatissallad och cola, ett svalkande bad och ladda mobilen Skönt att slappa ett par timmar mitt på dagen innan jag kör vidare. Missar avfarten till Vadstena och väg 50 norrut, men vid nästa avfart går en jättefin 70-väg rakt över till Vadstena genom ett böljande landskap av solmogna åkrar. Tankar i Askersund, ordentlig träsmak vid Västerås, men jag stannar inte förrän i Enköping. Mörkerkörning sista biten ut till landet. Bra, jag behöver träna på det.
Dag 3. Varmt! Svårt att komma iväg någonstans, men på eftermiddagen kör jag till Västerås för att hälsa på en god vän. På en 80-sträcka mitt i Västerås kopplar tändspolarna ur helt och hållet. Värst hittills, tror jag. Som att släppa gasen, ungefär. Farten sjunker till ca. 50 innan jag trixar igång tändningen igen och kan köra vidare. Som tur var det tomt bakom mig, men läskigt är det ändå.
Väl framme blir det kärt återseende, god mat, givande samtal och svalkande bad i Mälaren. Och jag får provköra hans Triumph Tiger Sport 1050 – kul! Den känns pigg och kul – lite bångstyrig – med en slags… ban-karaktär. Det kanske är det lite bredare bakhjulet som bidrar till den känslan. Den har en helt annan fjädring – hårdare, antar jag – än min Tiger som gör att jag känner underlaget på ett helt annat sätt. Snabb är den hursomhelst.
Dag 4. På vägen tillbaka till landet stannar min motorcykel igen, men den här gången är det bara jag som glömt bensinkranen 🙂 Egentligen hade jag tänkt att bara mellanlanda, bada lite, plocka upp resten av packningen på landet och sedan åka vidare. Men ’Årets varmaste dag?’ står det på svt.se. Och det är otäckt varmt. Jag stannar och drar vidare i morgon i stället.
Dag 5. Tyst. Det är helt tyst här. Vinden står stilla och fjärden ligger som en spegel. Till och med fåglarna är tysta. De behöver inte skrika och bråka för att höras över stadens larm, här hörs vartenda litet pip. De svävar tysta genom luften och landar bakom mig någonstans. Jag kan höra deras vingar slå. De håller på med något. Men inte ett pip. Det behöver inte sägas något i den här tystnaden.
Jag stannar upp i den här stillheten och kan inte förmå mig att komma iväg i dag heller. Jag stannar ytterligare en natt här. Men det blir en dagsutflykt till Skokloster. Jag var där för länge sedan, i ett annat liv. Vi hade hyrt en liten bil över en helg och åkte runt till olila slott i Mälardalen i ett försök att vara kulturella. Det jag kommer ihåg bäst från den gången, var att jag kände mig i underläge för att jag inte hade körkort och att det var hon som körde hela tiden. Men i dag kör jag själv.
Jag hittar inte fram till själva klostret. Synd, jag minns det som vackert. Men det är kul att komma ut och köra lite. Motorn går bra i dag och vägarna är fina och roliga att köra.