Jag hade tid för 12 000-milaservice i slutet av september 2021, men då blev någon av mekanikerna sjuk, så jag blev erbjuden en tid i slutet av oktober i stället, fast då kunde jag lika gärna vänta till november, för då fick jag 20% rabatt på servicekostnaden. Taget. Bra rabatt och jag kör inte (längre) särskilt mycket efter första veckan i oktober i vilket fall som helst.
Mätaren stod på dryga 12 600 mil när jag tvättade hojen inför servicen som var i mitten av november. Jag hade kunnat hyra en lånehoj över dagen, men det skulle inte ha funkat med mina arbetstider, så jag lämnade in hojen kvällen före och tog bussen fram och tillbaka i stället. Det funkar det också, särskilt på höstkanten när det inte är lika varmt att promenera en bit och åka buss i fullt mc-ställ.
Jag hade tur med vädret när jag körde till och från verksta’n, det var kallt men torrt. Jag fascinerades återigen av vilken skillnad det är att köra sent på hösten, eller tidigt på våren för den delen, mot att köra på sommaren när luften är varmare och inte innehåller lika mycket syre. Hojen går klart bättre och känns mycket piggare när luften är kallare och innehåller mer syre (har jag lärt mig).
Kostnaden för servicen blev 7 747 kr. Inga nya däck eller nytt drivpaket den här gången (det köpte jag nytt vid 11 000-milaservicen hösten 2020), och någon ventiljustering behövdes inte heller, bara vanlig kontroll, diagnos, viss justering samt sedvanligt byte av olika vätskor, packningar och filter.
Sammanlagd kostnad för regelbunden service (nästan var 1000:e mil) hos Triumph-certifierad verkstad efter 7 säsonger och drygt 12 600 mil: 121 627 kr.
Jag har inte kört några långa roadtrips i år, bara de vanliga turerna fram och tillbaka till båten (drygt 40 mil) eller till sommarstugan (drygt 65 mil). Hojen rullar på bra och jag har fortfarande lika svårt att tänka mig en bättre hoj än min Triumph Tiger 800 XCx. Och jag tycker fortfarande att det är lika kul, spännande och häftigt att köra hoj, även om jag inte skrev så mycket om det som jag har gjort tidigare år.
Coronapandemin påverkade mig inte särskilt mycket i år heller. Jag har ett jobb som inte kan göras på distans, har aldrig varit rädd för denna nya influensa för egen del och jag kör hoj som vanligt. Jag har tagit två doser vaccin under hösten, mest för att vara solidarisk med riksgrupperna, men någon tredje dos blir det inte. Jag tänker att Covid-19 är i grund och botten en vanlig influensa. Det finns i längden bara ett hållbart sätt att bygga upp ett försvar mot den: att få, ha och överleva den. Att fortsätta hålla på såhär med restriktioner och massvaccinationer kommer att försvaga våra immunförsvar tills vi är helt beroende av vacciner för att ens överleva en vanlig förkylning (läkemedelsföretagens våta dröm). Om man tillhör en riskgrupp får man vaccinera sig, som folk alltid har gjort mot säsongsinfluensan.
Jag hoppas det här året – motorcykelsäsong 2022 – bär med sig många sköna mil i sadeln på min Triumph Tiger. Jag tror inte jag kommer i väg på en gruskurs, inte i år heller, men det skulle vara kul – och enkelt – att köra iväg till Mickes Motor i Växjö och testa en av deras Zero Motorcycles. Och jag skulle vilja komma iväg på en liten roadtrip.