Vid sidan av ’stupränna’ är ’smäck’ ett av de mest intressanta orden i vårt svenska språk.
Stuprör och hängrännor finns, men inte ’stuprännor’. Ändå hör och ser man ordet ganska ofta. Senast såg jag det i romanen ’Vargasommar’ av Hans Rosenfeldt. Man tror ju att ett bokmanus blir kollat av rättstavningsprogram och korrekturläst av någon på förlaget innan man trycker upp tusentals böcker, men där är det i alla fall: ”… nedfallna stuprännor lodrät hängande utmed fasaden”.
Smäck är ännu roligare. Om man säger att något är ETT jävla smäck menar man att det är skräp; fuskverk. Om man säger att något sitter som EN smäck menar man att det inte kan sitta bättre.
Jag har tid för service snart och tog tillfället i akt att tvätta hojen i dag när det för en gångs skull var uppehåll och relativt torrt på vägen. Tillbaka i garaget spände och smorde jag kedjan, fjädrade om hojen för att köras utan packväskor och last, kollade däcktrycket och bytte ut den numera mycket slitna touring-skärmen som har suttit i drygt 14 000 mil och som ändå aldrig var tillräckligt hög för att skydda mig från fartvinden. Originalskärmen är helt oanvänd och ser så snygg ut – den sitter som EN smäck.