Storm

Det var en upplevelse utöver det vanliga att köra 60 mil från trakterna kring Enköping ned till Landskrona i dag. Prognoserna sade kallt och soligt för bara ett par dagar sedan. Men lågtrycksryggen som skulle svepa snabbt över landet bestämde sig för att stanna upp, fördjupa sig och ställa till med höststorm. Klass 1-varning för Stockholm och söderut efter ostkusten. Okej, då blir det vägen över Örebro i stället för rakt söderut mot Katrineholm och Norrköping. Jag kom i väg vid 9-tiden. Värst var vinden öster om Enköping. Där vågade jag inte köra mer än 70 bitvis, annars hade jag nog blåst omkull. Det blev sakta bättre ju längre västerut jag kom, med betoning på sakta. Tack gode Gud för hamburgerrestaurangernas varmluftstorkare på toaletterna, kalla händer blir snabbt varma och blöta handskar torkar på några minuter. Jag fortsatte min vingliga färd väster-söderut. Efter Jönköping fick jag vinden i ryggen och kunde hålla normal fart. När jag klev av efter Flåssmyr för att tanka brydde jag mig inte längre om att försöka dölja att jag frös så jag skakade. Jag stolpade in på macken följsam som Terminator och beställde enstavigt något varmt att dricka: ”Varm. Choklad. Nu. Tack.” Resten av vägen hem gick bra och ganska fort. Det kändes skönt att komma in i värmen efter 60 mil i kallt och stormigt grå-rusk. Men det var kul i alla fall. Jag är barnsligt förtjust i att köra motorcykel. Fast jag ska vara bättre klädd nästa gång.