Tillbaka till medeltiden

För typ 500 år sedan skedde renässansen och efter den upplysningen. Vi tog oss ut ur medeltidens mörker av folktro, vidskeplighet och dogmatisk religion och upptäckte att världen inte var universums medelpunkt, att jorden är rund och att det finns något som vi kallar gravitation. Einsteins energiformel visade att allting egentligen är ljus: e = mc². Sedan kom andra världskriget och vi lever fortfarande i reaktionen på det: all form av nationalism och kollektivism (såvida den inte är socialistisk) är jättefarlig, titta bara vad det ledde till! Antitesen blev att göra individen okränkbar och sätta hen ovanför ALLT annat: ingen eller ingenting får döda, skada, kränka eller ens såra en individ. Där är vi i dag. Och antitesen har blivit en dogm: så fort någon skriker ”Jag är kränkt!” tänker vi lika lite som folk gjorde under medeltiden när kyrkans sändebud kom ridande och förkunnade Påvens påbud. Jag tänker på den svenska regeringens skandalösa feghet och undfallenhet gentemot religiösa människors sårade känslor med anledning av den senaste koranbränningen. Det är helt okej om du som religiös inte bränner din heliga bok, men så fort du hindrar mig från att bränna en kopia av en bok lika full med sagor som en av Harry Potter-böckerna, då tvingar du på mig din tro och religion. Är det det som är religionsfrihet? Och du har mage att kalla mig intolerant. Det är självklart att den svenska regeringen ska värna svenskars frihet — inte utlänningars känslor