Vägen

Jag brukar sällan stanna för att ta en bild när jag kör motorcykel. Dels för att jag sällan hinner innan jag har kört förbi där utsikten är så vacker, och inte för att jag har bråttom men, dels för att jag inte vill ödsla onödig tid. Men på väg upp till sommarnöjet förra helgen kunde jag inte låta bli. Lördag morgon och bitvis så dimmigt att vänster pekfinger med den där lilla gummirakan på handsken gick konstant för att dra imman av visiret. Det var värre än regn. Men vackert var det.

Jag besiktade hojen för ett par veckor sedan. Besiktningsmannen – eller heter det ’besiktningsperson’ numera? – tyckte först att framlyset var lite lågt, men det vara bara ställt på det sättet eftersom jag har packväskor som tynger ned hojen lite i bak. Och han blev lite sur för att jag inte lämnade nycklarna kvar i tändningslåset. Jag förklarade att då glömmer han att larma av hojen när han ska ut och pröva tutan och bromsarna, så jag håller i nycklarna och larmar av och vrider om nyckeln när det är dags, men han köpte inte riktigt den motiveringen. Hursomhelst, hojen gick genom utan anmärkning. Skönt att ha det gjort. Jag sätter upp en lapp på kylskåpet: Besikta MC senast augusti 2025.

Jag har kört drygt 1000 mil i år igen. Jag borde ha en hoj med serviceintervall varje 1500 mil ist. Dags att beställa service. Jag hoppas verksta’n har kvar sitt erbjudande om 20% rabatt i november. Det börjar bli dags för nya däck och drivpaket också, men det får vänta till nästa år.