Dag: 2 maj 2018

Ibland, som när jag körde till jobbet nu på förmiddagen, tycks motorcykeln gå extra bra. Den låter inte annorlunda, den går inte snabbare, jag har inte gjort något med den, den tycks bara… rulla; andas lättare än vanligt. Det är 500 mil till nästa service, tanken är halvfull, däcken har rätt lufttryck, asfalten är ren av gårdagens regn och torr och varm av en strålande sol från en klarblå himmel. Luften är hög och klar och lagom varm. Trafiken är gles och tempot lagom. Ingen tycks ha bråttom i dag – vi håller hastigheten och avståndet och byter inte fil i onödan. Jag kan köra smidigt och effektivt, utan att behöva bromsa-växla-gasa fram och tillbaka hela tiden. Det är som en harmoni infinner sig; en skön trafikrytm i laglig hastighet som smittar av sig. 110 km/h på motorvägen känns snabbt i dag. Vad skönt, att fara fram snabbt utan att behöva köra så fort. Harmoni – med hojen, vägen och alla andra trafikanter. Vilken skön känsla. Jag önskar det alltid var såhär. Mitt sätt att köra motorcykel strävar (oftast) efter den här harmonin; samspelet.