Tao och konsten att köra motorcykel
Att sitta på en sadel, hålla i ett styre och känna vinden i ansiktet.
”Jag vet att motorljud inte brukar anses som oväsen av alla, men upplevelsen av kraft och fart är faktiskt mycket intensivare i fullständig tystnad.”
– Eva Håkansson, världens snabbaste kvinnliga motorcyklist (över 400 km/h)
Ur: Classic Bike, nr. 4/2018 årgång 15, sid. 26 (24-31).
”Det kommer att kännas som en ny hoj.” Efter några kilometer med nytt styrlager kan jag bara hålla med: den känns som ny. Hur har jag kunnat styra det här åbäket tidigare, de senaste 1 000 milen? Svaret är väl att man vänjer sig, en kilometer i taget. Men nu går han som på luft igen och jag styr med millimeterprecision igen. Känns det som. Jag stannar vid en mack för att tanka och njuter av den där känslan att allt med hojen är bra, den är servad och inget är i akut behov av att bytas eller lagas, utan nu skulle vi kunna fortsätta att bara köra, köra, köra, fylla på bensin, och fortsätta köra. I all oändlighet. I kväll finns inte nästa service, bara jag och en fantastisk Triumph Tiger 800 XCx som kan gå hur långt som helst.
Total service- & underhållskostnad (service var 1 000:e mil, drivpaket, däck, etc.): 74 320 kr.
Har varit och hälsat på goda vänner i Västerås, Tiveden och Kinnekulle de senaste dagarna. Kinnekulle är fin att köra på, se upp för rådjur och hjort bara. 202 från Mariestad till Töreboda går som ett rakt streck genom landskapet, men vidare till Undenäs är den desto roligare. Vägen upp till Tived och vidare till Askersund är vacker. Väg 50 i knappt 1 km i Askersund innan jag tog av till vänster och fortsatte på småvägar norrut till Snavlunda, Vretstorp, Fjugesta, Vintrosa och Närkes Kil, sedan österut genom Ervalla, Frövi, Ullersätter och Fellingsbro innan jag kom fram till Arboga och fortsatte småvägarna mot Västerås och Enköping. Åt helvetes för varmt men vackert land vi bor i.
