Premiärtur 2023

Soligt och varmt. I går lördag satte jag tillbaka det fulladdade batteriet, putsade visiret på hjälmen, drog på mig ryggplatta och ställ, rullade ut hojen ur garaget och körde iväg på årets premiärtur. Jag hade en tanke om att köra ut till havet men kom inte riktigt ända fram, i stället snurrade jag mest runt på de fina små 70-vägarna som finns häromkring. Det gör inget, premiärturen brukar mest handla om att bara köra några mil för att bli varm i kläderna, hitta tillbaka till rytmen och tajmingen, få tillbaka seendet och allt man behöver ha koll på, och hitta var i kroppen allting sitter någonstans: gasa, bromsa, koppla, påfart, avfart, kurvtagning, etc. Jag kände mig lite rostig de första kilometerna men efter ett par mil var det, som vanligt, som att jag aldrig gjort något annat än kört motorcykel.

För övrigt håller jag med om att Sverigedemokraterna måste stoppa EU:s migrationspakt, annars har de inget existensberättigande, då blir det en röst på Afs i stället nästa val.

Qigong igen

Batteriet är laddat och jag är laddad inför årets premiärtur. Jag körde från A till B för ett par månader sedan för att vara med på ett årsmöte, men det räknas inte. Premiärturen med hojen räknas först när det är lite vår i luften också, inte bara första gången man kör på andra sidan Nyår.

Jag har börjat göra qigong igen. Under ett antal år gjorde jag den alltmer sällan tills jag slutade helt och efter det gick det ytterligare ett par år tills qigongen bara var ett minne av något jag brukade göra. Då tog jag upp den igen. Jag gör qigong mer eller mindre dagligen igen. Skillnaden är tydlig och stor, till det bättre, både fysiskt och mentalt. Jag mår bättre, känner mig piggare, är friskare och upplever ett ökat flöde av livsenergi. På ett omedvetet plan släppte jag nog qigongen helt avsiktligt för att uppleva skillnaden när jag plockade upp den igen. Och jag har börjat göra kullerbytta igen.

Om det är fint väder i morgon sätter jag i batteriet i hojen, tar på mig hjälm och stället och kör en tur till havet.