Grått, snöblandat regn och ett par grader varmt. Jag körde gästhojen, Hondan, till verksta’n i dag för att få en offert på service. Jag hade servicehandboken och några kvitton från tidigare service med mig och efter lite funderande fram och tillbaka kom mekanikern fram till att den nog befinner sig mitt mellan två service. Det är svårt att säga när det har gått några år utan regelbunden service, om man behöver göra service baserad på hur många mil hojen har gått eller hur lång tid det var sedan den senast fick service – eller både och? Men det blir nog bra. Packningar, filter, vätskor, oljor, tändstift, etc. behöver bytas. Kedja behöver spännas, kylvätska kan behöva bytas och ventiler kanske behöver justeras. Ena framgaffeln läcker minimalt, inget akut, men skulle må bäst av att åtgärdas. Däck och drivpaket såg bra ut. En får se vad det kommer att kosta, troligtvis lika många kronor som antal körda mil, men det kan det vara värt. Det känns bra att ha hojen hos en cert. Honda-verkstad som kommer att ge en ordentlig specifikation på vilka åtgärder de gör och sätta en stämpel i servicehandboken.
Lånehoj för att ta mig hem var inte aktuellt, busskort har jag inte och man kan inte köpa biljett på bussen. ”Installera appen!”, ”Installera appen!”, ”Installera appen!” är det enda de där jävla papegojorna med busskörkort kan säga när man frågar hur och var man kan köpa en biljett. ”Tack, men appen finns bara för Android och IOS.” Det är aldrig någon som fattar vad jag menar med det: att det finns alternativa operativsystem till mobilen. Så, jag gick halva milen hem genom stan i full mundering ist. Men det gör inget. Att gå är den bästa av träning och när det är såhär kallt blir man inte svettig av det.
