Senaste gången jag körde från landet till Malmö tog det 11 timmar. Men det är en skön hoj, jag älskar att köra motorcykel, vädret var fint och jag körde finvägar hela vägen: 214 från Eskilstuna, 52 mot Kumla, den lilla vägen genom Pålsboda (där det finns en OKQ8-mack, förresten), 51 söderut mot Norrköping, 211 och 34 mot Motala, E 919 mot Vadstena och vidare mot Ödeshög, gamla vägen till Gränna, F 993 över Ölmstad och Skärstad in till Huskvarna, E4 några km genom Jönköping, av vid Råslätt och småvägar och gamla Riksettan söderut genom bl.a. Vaggeryd, Värnamo och Ljungby, från Örkelljunga 108 ned till Malmö. Det blir inte mycket bättre än så.
Jag fick provköra brorsans Honda Transalp 700 i dag. Jag körde några km på grus och några på asfalt, och tillbaka igen. Det var kul! Transalp är samma typ av motorcykel som min Tiger 800 men 5-växlad, lite lägre i sadeln och har en annan motorkaraktär. Jag gillade att kopplingen var kort och växlarna låg nära varandra, på min Tiger är det längre mellan växlarna och kopplingshandtaget sitter längre ifrån styret. Jag satt bekvämt i Transalpen och styret kändes nära och lagom brett. Den gick fint på grus och i kurvorna på asfalt och jag kände mig trygg och bekväm med den. Skön motor med mulligt ljud och bra acceleration.
Det är något fel med klimatet när det är 28 grader varmt på Midsommarafton. Alldeles för varmt för att köra motorcykel är det hursom. Det var väl mitt fel i dag, att köra hoj i 30 mil mitt på dagen och eftermiddagen, när det är som varmast. Lufttrycket i däcken blir fel, hojen går inte optimalt och jag blir så varm och trött att jag inte orkar hålla farten (mot slutet körde jag i 80 på 100-vägarna). Men fram kom jag till slut. Nu Midsommar, en lugn och stilla Midsommar. Sommarsolståndet infaller strax före midnatt i morgon lördag, läste jag på SMHI. Det kan också vara värt att uppmärksamma med en ceremoni eller kanske bara ett nattdopp.
Efter att ha parkerat fritt i sex år på jobbets parkering fick jag till slut en p-bot om 600 kr i förra veckan. Så länge vår egen personal från parkeringskontoret kollade parkeringarna gick det bra att parkera gratis med motorcykel lite vid sidan av: i anslutning till parkeringen men utan att blockera något eller ta upp en bilplats. De var schyssta även mot bilisterna: det mesta gick att lösa med kommunikation först och ev. bot sedan och i sådana fall p.g.a. ett så uppenbart fel att ingen protesterade.
Men efter att jobbet lades ut på BG, Bevakningsgorillorna… -gruppen menar jag, Bevakningsgruppen. De som åker runt i små el-bilar som ser ut som reklambilar från RedBull. Tsss, var fick jag ’gorillor’ ifrån? Nåväl, efter att bevakningen av parkeringarna lades ut på Bevakningsgo… -gruppen, har p-böterna börjat hagla. Ett tag verkade det som att vi motorcyklister skulle få vara fredade, men till slut kunde de inte hålla sig utan började lappa oss också.
Jag fick min p-bot för att ha parkerat på ”ej anvisad plats”. Men eftersom jag strikt sett inte stod inom det område som utgör själva parkeringen (jag brukar stå i en yta direkt utanför som skulle ha blivit ett cykelställ men som aldrig blev det), skulle jag nog kunna bestrida boten med hänvisning till att vakten har gått utanför sin jurisdiktion. Det skulle vara tillfredsställande att få rätt och att klämma dit ett p-bolag i processen, men jag valde att lägga min energi på något mer konstruktivt i stället och något jag i vilket fall som helst behöver i andra sammanhang: en hållare på motorcykeln för p-biljett.
Man kan ofta köpa p-biljett för sitt fordon via en app till mobilen, det gör det enkelt att köpa p-biljett även för motorcykel. Men jag är ingen app-människa, jag har varken Googledroid eller iPhone, och jag värnar om min integritet och vill därför lämna så få digitala spår efter mig i appar och webbsidor. Att tejpa fast en p-biljett på insidan av skärmen på motorcykeln skulle nog fungera för det mesta, men någon gång kommer någon stjäla biljetten och den boten vill jag inte ha.
Bland alla tillbehör till motorcyklar borde det finnas en liten låda i plast med ett enkelt lås som man kan fästa på insidan av skärmen och ha en p-biljett i. Eller varför inte någon slags tillsats till mobil-/GPS-hållaren? Jag har frågat i ett par affärer, och några bekanta som kör hoj, men alla har bara tittat på mig som om de överhuvudtaget inte förstod vad jag pratade om. Parkering? Betala? P-biljett? Upplevelsen var: jag känner hur mina läppar rör sig och formar ord men tydligen kommer det inte ut något som helst fattbart ur min mun.
En mobil-/GPS-hållare, vilken som helst, borde iofs fungera för p-biljetter också, bara fodralet har en dragkedja som man kan ha ett litet hänglås i. Men de s.k. dagbiljetterna för ett dygns parkering på jobbet får inte plats i ett mobilfodral, jag skulle behöva något annat, något större: en konstruktion i genomskinlig plast som går att öppna och låsa. Det borde inte vara så svårt att bygga själv.
En enkel konstruktion: två lika stora bitar i plast, ca. 10*20 cm (som rymmer en dagbiljett), där överdelen sluter om underdelen med hjälp av ett par kantbitar (annars är det enkelt att pilla ut p-biljetten den vägen), i ena kortänden kan ett par bitar buntband fungera som gångjärn, i andra änden borrar jag ett hål för ett litet hänglås, limmar sedan fast konstruktionen i fästet för mobilfodralet till en mobilhållare. Om plasten och limningen håller borde det kunna bli bra.
På Biltema hittade jag ett minimalt hänglås, genomskinlig akrylplast 30*30 cm (2 mm tjockt), epoxi-lim och en standardhållare för mobiltelefon. Vass kniv, slippapper och ett par bitar buntband hade jag hemma. På bilden syns en tub Express-epoxi, men den var värdelös att jobba med. Jag trodde själva limmet var express och tuben medgav flera limningar, men när jag väl hade öppnat tuben tog det bara ett par minuter innan allt hade härdat till en oanvändbar klump.
Grejer som behövs för en hemmagjord p-biljetthållare.
Konstruktionen sedd underifrån/bakifrån.
Jag använde en vass kniv, typ mattkniv, för att skära ut de bitar i plasten jag behövde. Jag skar inte hela vägen igenom, efter ungefär halvvägs knäckte jag plasten mot en hård kant och efterarbetade lite med slippapper. Aceton är bra för att rengöra ytor som ska limmas. Jag hade ingen den här gången men ruggade upp alla ytor som skulle limmas med slippapper och ansträngde mig för att få till en bra blandning av epoxin så den härdade ordentligt.
Att borra i plast trodde jag skulle vara som att skära i smör, men det var klart segare än så. Det viktigaste när man borrar i plast är att borra långsamt, så att plasten inte blir för varm eller börjar smälta. Jag använde en 4 mm träborr först, men när jag skulle borra upp hålet till 5 mm använde jag en för metall och känslan var att den skar lite lättare genom plasten.
Fäste till mobilhållare.
Mobilhållaren är konstruerad så att man fäster mobilfodralet antingen på en liten arm (som då sitter i fästet till ena sidospegeln) eller på ett fäste på styrstången. Jag ville ha både och: den lilla armen men fäst i styrstången. Jag skruvade bort en liten platta på styrstångsfästet och skruvade dit armen i stället med en lite längre skruv. Det gick bra och kändes stabilt.
Fästet i styrstången skruvas inte fast, i stället används två buntband. Det känns väldigt B. Men samtidigt är de medföljande buntbanden konstruerade så att man kan öppna dem, det har jag aldrig sett tidigare och det känns rätt avancerat. Men det förfelar själva idén med just buntband (och särskilt i det här fallet), så jag använde två vanliga i stället som inte går att öppna. Och det sitter faktiskt riktigt bra.
Motorcykel med p-biljett.
När jag hade limmat ihop min hållare för p-biljett klippte jag bort det mesta av fodralet för mobilen och limmade dit min konstruktion. Den lilla armen sitter permanent på styret, men så att den går att vika undan och inte blockerar instrumentpanelen, och när jag ska använda p-biljetthållaren klickar jag i den på den lilla armen och låser in p-biljetten. Inte världens snyggaste konstruktion – jag och epoxi blir ofta kladdigt – men den fyller sin funktion och jag har testat den med framgång.
Jag vet inte hur stor marknaden är för en sådan här produkt, men det vore kul att se den i serieproduktion 🙂
Som hojåkare tar jag helst de mindre vägarna och låter i stället resan ta lite längre tid. Det blir mer intressant då. Jag hinner se, höra, tänka och uppleva. Men när jag häromdagen beställde en tågbiljett Linköping-Malmö i en av SJ:s gula automater för tågbiljetter fick jag kanske mer än vad jag önskade.
Enligt sj.se fanns det biljetter kvar på 11:37-avgången, men enligt automaten var det slutsålt. Snälltåget fanns inte heller i automaten. Det fick bli 12:46-tåget. Jag knappade mig igenom köpet och fick ut en tredelad biljett som skulle lotsa mig ned till Malmö enligt följande:
Jag fick se delar av ett mycket vackert Sverige och jag gillar att åka tåg och det var väldigt glest med resenärer, men det blev sammanlagt ca. 1h och 50 min. väntetid på 4 olika stationer och jag fick inte åka med SJ på en enda delsträcka.
