Jag hade hoppats på att kunna ta den här servicen i början av nästa säsong men milen har rullat iväg, utan att jag har kört överdrivet mycket eller ens varit ute på en roadtrip, och när mätaren visar på över 11 000 mil är det oundvikligen dags för service igen. Den här gången var det även dags för byte av däck (efter 2 000 mil) och drivpaket (efter knappt 4 000 mil). Styrlagret var lite löst (hur har det hänt?) och fick spännas, och startknappen glappar lite (kanske lite 5-56 på rätt ställe löser det?), annars är Tiger nästan som ny. Det känns skönt att ha den servad. Jag ser fram mot en vacker höst och sköna mil. Servicekostnad den här gången blev 14 871 kr. Total servicekostnad efter sex säsonger, drygt fem år och 11 200 mil: 113 850 kr.
Ren tiger
Det var Acke som sade, på förekommen anledning, att det är respektlöst och dumt att lämna in en skitigt motorcykel för service. Som mekaniker vill han inte skita ned sig i onödan. Och om jag som äger hojen inte ens orkar tvätta den inför en service, varför ska då han som mekaniker anstränga sig mer än nödvändigt?
Jag är noga med däcktryck (väghållning) och att hålla kedjan smord och lagom sträckt. Men jag slarvar med tvätt. Till mitt försvar kan sägas att det är en brukshoj, det är inte en glidarhoj med en massa krom som ska putsas och skina i kapp med solen. Det skulle jag aldrig orka med. Och när det väl är dags för service brukar jag se till att tvätta hojen.
Jag aktiverar tvättstationen och börjar med en glass. Det kostar 2,50 kr/minut och det hinner ticka iväg 16 kr innan jag är klar med glassen, men jag gillar den stunden när jag bara går runt och äter en glass och kollar hojen. Sedan börjar jag tvätten med 1 liter avfettning. Hela flaskan. Överallt där jag kommer åt, särskilt kedjan och delarna runt den. Låt stå någon minut. Skölj av med ’Sköljning’, inte ’Högtryck’. Det tar ett tag innan all avfettning är borta. Sedan tvättsvamp med schampo och vax, uppifrån och ned: vindruta, speglar, tank, fram- och bakljus, blinkers, säte, plastdelar runt motorn, stänkskärmar, bromsskivor, fälgar och sist kedjeskyddet. Skölj av igen, med ’Sköljning’ och med ca. 30 cm avstånd (jag använder aldrig högtryck på en motorcykel). När jag har betalat och rullat ut hojen och ställt mig utanför tvätthallen, tar jag ett par meter papper och torkar under sadeln vid batteriet och säkringarna, tanken, speglarna och lite här och där, men mest får han stå och självtorka. En ren Tiger, färdig för service.
Garagebrand
När jag kom ned i garaget härom morgonen för att ta hojen till jobbet fick jag reda på att det hade brunnit på platsen bredvid min under natten. Det luktade bränt i hela garaget och det var alldeles svart i taket. Men min hoj, som stod bara ett par meter därifrån, såg okej ut. Det var inte ens särskilt mycket sot på den.
Det är tydligen ett gäng killar som brukar stå och trimma och mecka med motorcyklar på nätterna nere i garaget. Jag har aldrig sett dem, bara alla fimpar och burkar med RedBull som de lämnar efter sig. Den här natten gick något fel (jag har för mig att någon sade något om ett batteri, som kanske hade exploderat eller nå’t) och deras motorcykel började brinna. Både brandkår och polis hade varit där under natten. Jag har lägenhet åt gården till och sover med öronproppar, så jag hade inte hört något alls.
Det är svårt att hitta ord för att beskriva hur egoistiskt och insiktslöst jag tycker det är att stå och hänga i en biluppställningsplats (det är inte ett garage i den meningen) på nätterna och trimma en oförsäkrad motorcykel, skräpa ned med fimpar, läskburkar och annat skit och orsaka en garagebrand och riskera alla andra fordon. Även om jag hittade orden tror jag inte att de skulle bry sig. De känner nog ingen skam eller ånger över att ha eldat upp en motorcykel i garaget (det var ju deras egen!) och vad det åsamkar oss andra. Det skulle förvåna mig om någon av dem ens har A-behörighet. Men det skulle inte förvåna mig om de är ute på Amiralsgatan i kväll och tänder bengaler och fyrverkerier för att de känner sig kränkta över att någon idiot har bränt upp ett ex av Koranen.
Fast man kan fundera över vilka som är idioter. Det var företrädare för det danska partiet Stram Kurs som brände ett ex av Koranen i Rosengård. De vill förbjuda islam i Danmark, och varför är egentligen ointressant, nattens kravaller i Malmö bekräftar riktigheten i det ändå: ”Se, vi har rätt! De ÄR olika! De ÄR våldsamma! Islam ÄR en omogen och våldsbejakande religion!” Jag är knappast ensam om att för mitt liv inte kunna se att ett gäng svenskar eller svenska kristna skulle gå ut på gatorna, bränna bildäck och kasta sten på polisen p.g.a. att någon extrem imam förespråkar strikt kalifat och bränner ett ex av Bibeln. De skulle söka tillstånd för en motmanifestation några dagar senare och tåga till stortorget och hålla tal mot extremism och för tolerans. Det man tycker sig se då, är en (grundläggande?) skillnad som har blottlagts i och med nattens kravaller på Amiralsgatan. Till fördel för vem? Till nackdel för vem?
Hjärnan vill gärna generalisera och ha allting i svart och vitt, rätt och fel, vi och dem. Men det finns inga enkla sanningar.
445 km
Hett, det var alldeles för hett för att köra i går. Egentligen. Ändå körde jag 44,5 mil i den tryckande hettan.
Tiger startade med en gång efter att ha stått parkerad utomhus i drygt en vecka. Annars har den börjat bli svår i starten ibland. Jag drar in kopplingen och trycker på start men ingenting händer – stendött. Inte ett ljud. Men om jag bara fortsätter att hålla in kopplingen och försöker en andra gång, startar hojen utan problem (ibland får jag rulla lite fram och tillbaka).
Man måste hålla in kopplingen för att kunna starta hojen, så jag tänker att det måste finnas en givare någonstans som säger: ”Kopplingen är inne, du kan starta”. Och jag får känslan att den givaren har börjat glappa eller fått en fördröjning som inte fanns där de första säsongerna. Batteriet verkar vara laddat och bra, för när hojen väl startar startar den utan problem. Och i allt övrigt går hojen hur bra som helst.
Jag kom i väg strax efter fyra på eftermiddagen. Som mest visade termometern på hojen 31,5 grader. Jag trodde det skulle bli outhärdligt, men det gick förvånansvärt bra. I början fläktade det skönt, och senare på kvällen när temperaturen föll under 26 grader var det vindstilla. Det är skönt att köra utan att behöva parera vind hela tiden. Och jag körde med så öppet ställ som det gick.
Det rullade på bra. Det kändes skönt att sitta på hojen igen efter att ha varit i ett annat element i drygt en vecka. Jag kände en sådan tacksamhet och glädje. Över att kunna vara, andas och röra mig i dynamiken mellan dessa två element. Som Qigong – Yin och Yang. Tack <3
Tindered – ett gott stopp på vägen
Jag är på väg igen och kör på en skön 80-väg som skär genom ett vackert och rikt landskap av gammalt berg, skogsdungar och böljande sädesfält. Solen värmer och jag har den friska vinden i ryggen. Jag tittar upp och ser en stor örn sväva ovanför mig i den blå himlen. Jag tar ett djupt och fullt andetag och för ett ögonblick känns det som att jag är ett med örnen och allting. En fantastisk känsla av frihet, tacksamhet och momentum. Jag är på väg. Jag kör min väg. Tao – vägen – det att färdas.
Jag kör E22 söderut som är vacker milen norr och söder om Valdemarsvik. Det finns en vägkrog, eller kanske rättare ett lantkök som de kallar sig själva, någon mil norr om Gamleby som heter Tindered. Jag har sett det några gånger tidigare och tänkt att där kan man stanna för att tanka både bensin och äta något men har alltid kört förbi ändå: ”Nja, det ser ju helt och rent ut men man vet aldrig, och hur trevliga brukar sådana där vägkrogar egentligen vara?”
Den här gången var jag för hungrig för att köra förbi, och det var en sådan vacker dag, så jag stannade för några liter bensin och en stadig lunch. Jag är ingen expert på vägkrogar eller lantkök, men Tindered är hittills den finaste, trevligaste och charmigaste krog utmed vägen jag någonsin stannat vid. Det fanns gott om parkering och platser på uteserveringen. Och det finns en liten strand, så man kan bada om man vill! Bra bemötande och service, god mat, mycket annat gott att välja på, och man kan köpa souvenirer i en shop intill.
Jag får inte betalt för att skriva sådant här, utan jag vill bara dela att Tindered är verkligen värt ett stopp på vägen. Tack för en god burgare och en fin upplevelse!