Batteribyte?

Jag hade för avsikt att köra gäst-motorcykeln (en Honda Transalp 700 som jag har hos mig över vintern) till närmsta bensinmack och tvätta den i dag. Men den ville inte starta, trots att batteriet borde ha varit fulladdat. Det är ett gel-batteri från Biltema och drygt fem år gammalt (tror jag), så det kanske har gjort sitt och behöver bytas.

Jag laddade båda batterierna för någon vecka sedan. Mitt batteri (också från Biltema men nyare och ett AGM) tog några dagars laddning för att gå från gult till grönt på en fyragradig skala på laddaren (röd, orange, gul, grön), sedan fick det stå och ladda på grönt ytterligare några dygn. Hondans batteri tog bara några minuter på sig att gå från gult till grönt. Det fick stå och ladda över natten i alla fall innan jag satte tillbaka det i hojen, men laddaren kanske visade helt fel.

Det sägs att varje hem borde ha en multimeter, kanske särskilt om man har ett fordon med ett startbatteri. Jag har aldrig haft en men gick till Clas Ohlson och köpte en UNI-T Smart Digital Multimeter UT 123D för 349 kr. för att kunna kolla laddningen i batteriet istf att stå och gissa om jag ska köpa ett nytt eller inte.

Det finns bara en kontakt för den svarta testkabeln men två för den röda. För mig som inte minns ett dugg av fysiklektionerna i högstadiet och aldrig tidigare har använt en multimeter är allt det där med AC (växelström, det vi har i uttagen) och DC (likström, det vi har i batterier) och Ampere ett mysterium. Men efter att ha läst ”manualen” och tittat närmare på några videos om hur man kontrollerar bilbatteri med multimeter slöt jag mig till att den röda sladden ska kopplas till uttaget ovanför det svarta, inte det andra som det står ’mA/A’ på (det används tydligen när man kollar växelström, AC).

När jag väl hade klurat ut hur testkablarna skulle sitta, var det bara att starta multimetern (knappt stor som en vanlig mobil och lätt, men den känns ganska rejäl och hyfsat tålig) och låta den stå i ’SCAN’-läge som är ett slags autoläge där den känner av vad man mäter. Honda-batteriet visade 13,15 volt trots att laddaren inte har nått upp till grönt ännu. Mitt AGM-batteri visade lite under 13 volt (det var någon vecka sedan det laddades).

Att bara testa spänningen i ett batteri kanske inte säger så mycket mer än vad man kan utläsa av indikatorerna på laddaren. Men med en multimeter kan man felsöka lite när batteriet är monterat i hojen genom att kolla spänningen när tändningen är på och hur mycket den faller när man startar hojen. Startar den fortfarande inte, då är det ett nytt batteri i alla fall 🙂

Service: 15 000 mil

Den årliga servicen avklarad – igen. Jag hade tur med vädret i år också och fick två fönster med nästan ingen nederbörd och tillräckligt många plusgrader för att köra säkert till och från verksta’n, innan det blev kallt och snöigt igen.

Den här gången gick servicen på 5 296 kr. för diagnos och byte av filter, olja, bromsvätska och bromsbelägg fram och bak. Total servicekostnad efter 15 511 mil: 147 478 kr.

Jag skulle behöva byta växelförarlänkagen också. Den har börjat glappa, vilket märks när jag växlar: det är längre mellan växlarna och jag kan inte längre växla upp genom att bara vicka på foten, utan jag måste föra hela foten uppåt. Det är nitarna som har börjat släppa. Jag fattar inte varför växelförarlänkagen är nitad istf skruvad. Om jag vågade skulle jag borra bort nitarna och sätta dit några skruvar, muttrar och brickor ist. Men jag överlåter det nog till verksta’n (enligt offert kommer det att kosta ca. 2 800 kr).

November

Jag körde upp till sommarnöjet i dag för att kolla en sak som behöver tillsyn lite då och då under vinterhalvåret. Det är drygt fyrtiotvå mil dit. Och sedan hem igen. Jag har nog aldrig kört så långt så sent på säsongen förut. Jag kom i väg strax efter sex i morse. När jag körde motorvägen österut visade termometern sex grader och man kunde se en första antydan till dagsljus. Motorcykeln gick bra och jag hade den bråkiga vinden i ryggen, vägarna var nästan torra och det klarnade upp till en vacker dag. Lite trafik. Kallt och vackert. På vägen hem stod solen precis ovanför trädtopparna och kastade långa skuggor som räckte över hela åkern. Några grader varmare. Snabbt mörkt igen. Hemma strax efter nio.

Det är mycket med det elektriska

Eller inte alls. Jag körde ett par timmar i går, söndag, bort till Sjöbo-trakten för att hjälpa några vänner med lite trädgårdsarbete. Temperaturen låg runt 8 grader och det var lite disigt, men vägarna var torra och vinden still. Motorn gick mycket bra och kändes extra pigg med extra kraft i accelerationen i den kyliga och syremättade luften. Härligt! Jag körde genom ett novembervackert landskap och stannade för en bild där vägen gick genom en skogsdunge som nästan var självlysande av höstens röda löv. Vackert.

Något annat som var vackert var att hojen startade utan problem, efter att ha stått still i två veckor, inte som förra gången då den efter två veckor uppvisade samma symptom som i somras då den stannade, vägrade att starta helt och hållet och fick till slut bogseras till verkstad i Eskilstuna. Ett nytt batteri tycks ha åtgärdat de där mystiska el-problemen. Och jag börjar tro att det var den verkliga orsaken till stoppet i somras också: ett slutkört batteri som hade gått i 10 säsonger och 15 000 mil.

Det blir lärdomen av det här: vid problem med motorcykeln som verkar vara relaterade till elsystemet: kolla alltid batteriet först. Hur gammalt är batteriet? Är det dags att byta? Även om det är nytt, fungerar det som det ska? Håller det spänningen? Etc. Batteriet är nog det enklaste att kontrollera och ev. byta. Och man kan göra det själv innan man ringer verksta’n.

Höstvackert

Triumph Tiger 800 XCx i vackert höstlandskap.

Jag satte i det fulladdade och nya batteriet i morse, bytte om och körde en tur bort till Söderåsen, bara för att köra en vända. Det är sällan jag gör det nuförtiden. Hojen gick jämnt och fint och kändes piggare än vanligt. Jag antar att det var den svala och syremättade luften. Det var lite halt i en kurva och jag kände att jag tappade greppet på bakhjulet för en sekund innan det fick fäste igen, annars var vägarna relativt torra och det var kul att köra. Söderåsen var lugn, stilla och vacker. Jag parkerade vid sidan av vägen och gick och satte mig en stund vid kanten av ravinen och tittade ut över landskapet. En flock småfåglar flög tyst upp från ravinen, gjorde en skarp sväng och landade i ett träd och började äta av bären. Fortfarande tysta. När vinden tog i föll stora sjok av löv från bokarna och fyllde luften som nysnö ibland gör. Jag körde hem innan regnet kom. Inga konstiga värden från givarna, ingen fel information i displayen, inga problem med starterna. Kanske är det så, att det mystiska stoppet och el-strulet i somras (som verksta’n tolkade som fel i styrboxen, och som verkade ha kommit tillbaka i går) helt enkelt berodde på ett alldeles för gammalt batteri som jag borde ha bytt för fem år sedan?