Uppladdning

Vår i luften

Det blir ljusare för varje dag som går nu. Det märks, både morgon och kväll, trots den konstanta mulenheten. Men i dag skiner solen från en klarblå himmel och det är vår! i luften. Dock fortfarande kallt och snö. Det blir mest att man sätter sig i lä intill en vägg och vänder ansiktet mot solen. Mmm… d-vitamin gör dig pigg och fin! Till och med fåglarna håller sig lugna och sitter mest och värmer sig i solen efter den kalla natten, bestyret med att skrika in revir och hitta en partner får kanske vänta någon dag tills det blir lite varmare.

Något som inte kan vänta längre är att ladda batteriet till motorcykeln. Jag var ute en sväng i januari och körde nog tillräckligt långt för att ladda på batteriet, men sedan dess har hojen bara stått i garaget och väntat på våren. De senaste åren har jag kört till mitten av december, luftat hojen några gånger under ”vintermånaderna” och börjat köra igen runt 20e mars. Hojen har alltid startat fint och jag har inte behövt fundera på hur länge ett mc-batteri egentligen håller laddningen. Men den här vintern är det nog läge att ladda batteriet, innan det dräneras helt på kraft och måste bytas ut.

Jag har en Oxford Oximiser-batteriladdare som jag köpte när jag hade el-strul med min gamla hoj, våren 2015. Men jag insåg snabbt att det inte var batteriet som strulade, så jag har aldrig använt laddaren – förrän nu. Faktum är att jag aldrig har laddat ett mc-batteri förrän nu. Det kan vara dags, efter tre säsonger och drygt 7 000 mil 🙂 Bra batteri, måste man ju säga, som har hållit så bra.

Instruktionerna i motorcykelns handbok är enkla: när jag monterar ur batteriet, koppla bort svarta kabeln från -pol först, sedan den röda från +pol. När jag monterar tillbaka det, röda först och sedan svart. Batteriladdarens instruktioner är också föredömligt enkla: koppla in batteriet först (röd kabel på +pol, svart på -pol), sedan kopplar man in laddaren i vägguttaget. Easy peasy. Laddaren lyser rött, orange och gult när jag kopplar in batteriet: ”If three LED:s (red, orange and yellow) are lit, the battery is between 6 and 12 Volts.” Not bad, med tanke på att hojen har stått (förvisso i ett varmgarage) i två månader och är larmad.

Dags att ladda mc-batteriet inför våren

Vinterväglag

Vinter, väg och snö

Brrr, kallt och mer snö i dag! Jag har iofs inte tänkt börja köra regelbundet förrän en bit in i april, men våren känns avlägsen i dag. Det märks att vi för en gångs skull har en vinter värd namnet. Jag kan tycka om det, men nu börjar jag längta efter att få ta ut Tiger på säsongens första tur och köra lite. Senast jag körde var någon gång i januari när jag var och tvättade hojen. Jag skulle behöva köra till Bröderna Nilssons i Väla i Helsingborg och köpa ett nytt visir med ett sådant där innervisir som heter PinLock och som hindrar kondens. Jag köpte ett för drygt ett år sedan och efter 3 000 mil krymper PinLock lite och ligger inte an mot visiret längre, så det blir kondens och varje gång det regnar får jag regndroppar mellan visiret och PinLock som inte går att torka bort. Det verkar som att det där PinLock har en livslängd på ca. 2 000 mil, sedan börjar det att krympa.

Ej reklam, tack!

Kollade bloggen i mobilen i går, där jag inte har annonsblockare i webbläsaren, och shit! vad mycket reklam det är – det ligger ju som digitalt kattskit mellan varje inlägg! Jag avskyr reklam. Jag måste kolla om det går att uppgradera bloggen på något sätt och slippa skräpet.

Update

Wow, det var ett tag sedan jag skrev senast. Men bloggen är inte död, det har bara runnit en del vatten under broarna. Och jag har köpt ny hoj. Snart dags för en ny säsong, åtminstone här nere i Skåne, då blir det saker att skriva om. Jag tycker om att köra motorcykel långt och länge, men jag ska försöka hålla blogginläggen korta 🙂

Säsongen 2017

Tredje året med Tiger 800. Det här året blir det många mil och jag hinner med 5 000- (juni), 6 000- (augusti) och 7 000-milservicen (november). Det är fantastiskt kul att köra hoj, men det blir lite dyrt med tre service och bensin för 3 000 mil – jag får försöka hålla mig till max två service och 2 000 mil nästa år.

Att köra 1 500 mil på två år och sedan byta till en ny hoj är inte riktigt min grej. Men så är Tiger 800 helt enkelt en perfekt hoj för mig. Jag kan inte tänka mig en bättre. Den är snygg, tillräckligt stor, men väger bara 190 kg torr, trots det är den bekväm och stabil och jag kör lika bra med den i runt 70 som i runt 140. Den har ett bra temperament, härlig motor och är kul att köra. Med bra allround-däck och körläget ’Off-Road’ klarar t.o.m. jag att köra lite grusväg.

Det var problem med tomgången i slutet av förra säsongen och verkstan behöll hojen över vintern och prövade allt och lite till innan någon kom på att nivåjustera spjällhusen, då fungerade tomgången normalt igen.

Ett annat problem som jag haft ända från början var att bakre bromsskivan skevade sig. Oerhört irriterande! Men eftersom jag inte bromsar särskilt mycket eller ofta med bakre bromsen, så har det inte märkts så mycket. Vi har bytt bakre bromsskiva tre gånger, sista gången till en Brembo-skiva (de tre första var Triumph-originalskivor). Jag var väl mer eller mindre inställd på att det skulle fortsätta typ så, men en nyanställd på verkstan uppmärksammade felet och drog igång ett godwill-ärende, eftersom garantin hade löpt ut. Och efter lite om och men fick jag ett helt nytt bakhjul – och en ny bakbromsskiva. Och sedan dess skevar inte bromsen. Känslan är att hela hojen går lite lättare efter hjulbytet, så jag undrar hur den där bromsen egentligen satt monterad de första 7 000 milen. Trist och lite läskigt att det ska vara så med en helt ny hoj. Och jag undrar hur det hela hade utvecklat sig om den nyanställda kundansvarige (tror jag han kallas) inte hade uppmärksammat felet och hjälpt mig.

Roadtrip på sommaren som vanligt. Den här gången kommer jag över till Norge som jag har hört mycket om, dock inte Trollstigen, den sparar jag till en annan gång. Jag hade tur med vädret, det regnade bara en gång men då satt jag ändå inomhus och väntade på en färja. Norge var bedövande vackert och jag kan varmt rekommendera att köra över fjällen till vårt grannland i väster.

Norge 2017