These boots

Mina första MC-stövlar köpte jag på Biltema. De fungerade bra första säsongen och höll mina fötter varma och torra. De kändes smidiga också, schyssta stövlar för en nybörjare som jag. Andra säsongen kunde jag hälla ut vatten ur dem efter ett kraftigt regn. Första gången trodde jag att jag hade tappat stövlarna på vägen, sedan att det var hål i dem, men nu under tredje säsongen insåg jag att de tar in vatten främst via den där vadderade delen/”plösen” på framsidan av stöveln, utanpå vristen. Om jag fettar in den kanske det blir bättre. Det kanske är likadant för alla stövlar. Å andra sidan är de väldigt slitna och inte mycket till skydd om det skulle hända en olycka.

Jag köpte ett par nya MC-stövlar på outlet i stället, Lindstrand Outlast. Bra, rejäla kängor. Skydd för fotknölarna har nog alla MC-stövlar, fast många har bara lite extra gummi i form av en ringliknande uppbyggnad, men Lindstrand har rejäla och hårda skydd för fotknölarna, tårna och framsidan av benet. De känns lite som ett par slalomkängor. De gamla känns som att åka motorcykel barftota i jämförelse.

Jag har fortfarande inte riktigt lärt mig hur jag växlar i de nya MC-stövlarna. Jag får in friläget ibland och missar växlar och har mig – skitjobbigt! Det verkar som att konsten att växla är något som sitter i kroppen, och att känslan i foten/stöveln är intimt kopplad med hur växelhanden agerar. Det lär ta ett tag innan jag har gått in mina nya Lindstrand och vant mig vid känslan i dem och kan växla mjukt igen. Men det är väl något man lär sig. Och det känns trots allt bättre med ett par rejäla MC-kängor som håller fötterna torra och har bättre skydd. Yttersulorna är bättre också. Jag har bättre ”väg-grepp” nu och de känns inte lika halkiga på grus och annat glattare underlag som de gamla kunde vara.

Former

Vi var till Motorsport i Landskrona i dag. Det var korv, läsk, öppen verkstad och provkörning. Fullt med folk och motorcyklar ute på provkörning hela tiden. Jag ville nog gärna provköra något, egentligen, men jag är rädd att välta, köra in i någon annan eller bara kladda till det på något pinsamt sätt när en massa andra ser på. En annan gång, när jag känner mig lite tryggare. Vi tittade oss omkring i stället, köpte en keps och kollade lite i öppen verkstad. Jag såg en Triumph Tiger i955 från 2005. Tio år yngre och fräschare än min och med ’fuel injection’ som jag antar att i:et står för. Men det är mer klös i formerna på min -95:a – den ser koolare ut. Min har mer attityd och ’adventure’ än -05:an vars former är lite utslätade, ungefär som den hellre vill vara en sporttourer men inte riktigt hunnit dit ännu.

Kustnära

Vägen utmed havetJag hade skjuts i dag fram och tillbaka till jobbet. Det gör en alltid lite extra alert. Förutom att jag tapade balansen lite vid ett rödljus och höll på att kladda till det, körde jag mycket bra, säkert och mjukt.

Tappa balansen gjorde jag igen när jag höll på att trixa med parkeringen här utanför. Jag tyckte inte den stod helt bra, utan försökte backa in den lite närmare trottoarkanten och plötsligt låg motorcykeln ned. Fan! Är det något en Triumph Tiger 900 är, så är det tung! Och den har hög tyngdpunkt också, vilket gör det nästan omöjlig att få upp själv. Trots att jag lyfte som man skulle med ryggen mot motorcykeln fick jag inte upp den mer än till hälften. Jag svor och slet och skulle precis ge upp, när en man dök upp från ingenstans och utan ett ord klev fram och hjälpte mig. Tack! tror jag att jag sade. Jag vet inte. Jag såg honom knappt innan han hade gått igen. Utan ett ord. Dagens ros till honom!

Ena blinkern gick sönder. Men lampan fungerar fortfarande och resten är fixat med epoxi och silvertejp. Jag tog en tur utmed havet sedan. Den där vackra vägen. Den tar jag i morgon till jobbet.

Vuxenpoäng?

Det är enklare, billigare, smartare, säkrare, mer miljövänligt och snabbare att ta tåget till jobbet. Men jag tog motorcykeln till jobbet i dag ändå. Det är första gången i mitt liv som jag kan göra det, köra ett eget fordon till jobbet i stället för att gå, cykla, få skjuts eller åka kommunalt. Det var kul! Det kändes… stort på något sätt, typ en miljon vuxenpoäng. Som om en liten pojke i mig som sett pappa köra till jobbet i SAAB:en så många gånger förr, nu själv kunde ta ”bilen” till jobbet. En cirkel kanske slöts.

Venusgården

Utsikt från Venusgården, Skåne

Vi åkte till Venusgården strax söder om Skurup i dag för att träffa en god vän. Det är mycket fint där. Vilket lugn! Jag hade velat stanna över natten, minst. Och vilket vackert landskap! Slingrande vägar genom skogar och böljande fält, stora vindkraftverk som tyst kastar sina långa skuggor över åkrarna. Vinden, solen, himlen. Man ser det inte – havet – men det känns att det är i närheten. Vi tog en liten väg upp till 102:an hem sedan. Strax söder om Veberöd ser man ända till havet. Det var så vackert att jag nästan trillade av motorcykeln.