Den här bloggen fyllde 10 år i fredags. Den 1 juli 2012 skrev jag det första inlägget när jag köpte min Triumph Tiger 900 årsm 1995. Tioårsjubileet firade vi med nya däck. De gamla hade gått 1 800 mil, då är det okej att byta. P.g.a. kriget i Ukraina är det tydligen svårt att få tag i hela uppsättningar (fram och bak) av vissa däck. Den här gången blev det Scorpion Trail 2-någonting. Jag brukar köra med Continental TKC70, men verksta’n kunde inte få tag i dem den här gången. De är grusdäck som man kan köra på asfalt med, har jag förstått. Man skulle kunna tro att jag är kung på grus med sådana däck, men jag kan inte köra på grus överhuvudtaget. TKC70 symboliserar min önskan att behärska gruskörning. Då är Scorpion-däcken bättre. De motsvarar hur mycket asfalt (80-90%) resp. grus (10-20%) jag faktiskt kör på. De ger mindre friktion också, vilket orsakar mindre vibrationer och ljud. Och mindre bensinförbrukning (okej marginellt, men ändå). Träna på grus kan jag göra i alla fall. Håll hojen upprätt (inga nedlägg i kurvorna), sladda ur kurvorna (tror jag) och bromsa inte med frambromsen är väl så långt jag har kommit.
Energica Experia
Wow! Zero DSR i all ära, men ja, äntligen! En stor och snygg touring-adventure-hoj med ett batteri på 22,5 kWh som snabbladdar på 40 minuter och har en räckvidd på uppåt 40 mil. Energica Experia – VILL HA! 🙂
Lång dags färd mot kväll
Jag tror jag slog mitt rekord i dag i antal körda mil utan att stanna (stanna för rödljus och STOPP-skylt räknas inte): ca. 35 mil. Jag körde 7-8 mil, stannade och tankade fullt (19 liter) och käkade lunch, och sedan blev det bara att jag körde resten av vägen hem i ett svep. Jag vet inte, det bara rullade på och kändes som att det gick fort, men utan att jag körde snabbt, och jag var ordentligt klädd och frös inte i den kalla vinden. Det där med tid och upplevelsen av tid… It’s a strange thing. De gånger jag kör fort för att jag tycker att jag har bråttom, kanske jag bara försöker kompensera för känslan av att tiden går långsamt? Hursomhelst, träsmaken är högst konkret 🙂
Pumpad
Färre och färre bensinmackar har Gripper: en pump med enkel display för att ställa in trycket, tydlig ljudsignal som säger till när man har rätt tryck i däcket och en lång slang med ett kort litet munstycke som man liksom klämmer åt om däckventilen i hjulet. Och de mackar som har en Gripper byter ofta ut den mot en annan typ av pump med ett sådant där längre munstycke med en form som bara passar bildäck. Jag kan i och för sig förstå det, Gripper har en lång slang som hamnar under fötter och bildäck, som inte alltid hängs tillbaka snyggt och är kanske mer utsatt för skador och behöver kanske repareras oftare. Men jag kan inte pumpa däcken till min motorcykel med annat än en Gripper. Ventilerna till mina däck sitter rakt upp och mitt i fälgen (ekrade hjul) och det enda jag kommer in med där är en Gripper eller motsvarande. Och är det något som är extra viktigt när man kör motorcykel så är det däcktrycket. Jag kollar och justerar däcktrycket varannan vecka under säsong.
Jag har länge funderat över vad jag kan göra för att försäkra mig om att alltid kunna ha rätt däcktryck i hojen, även om de sista få kvarvarande mackarna inom rimligt avstånd byter ut sina Gripper mot andra pumpar. Jag kan knappast köra förbi verksta’n varenda gång jag vill kolla lufttrycket. Och hur gör jag när hojen stått stilla på landet en vecka eller jag är ute på långtur och kör dag efter dag utan att hitta en enda Gripper?
Jag testade en gång att justera däcktrycket med en rejäl cykelpump som har en tryckmätare och ett munstycke som passar bl.a. Schrader-ventil. Det gick bra, och när jag kollade på en bensinmack – med en Gripper – ett par dagar senare var lufttrycket mer eller mindre korrekt. En sådan pump kan man ju ha hemma i garaget, eller något mer avancerat och bättre, men vad har jag med mig på långfärden när jag inte vill köra in på varenda bensinmack för att leta efter en Gripper?
Senast jag var på Biltema hittade jag en liten cykelpump med tryckmätare och munstycke som passar Schrader-ventil. Den är ca. 30-40 cm lång, gjord i metall med ett munstycke som man skruvar på på ventilen tills den lilla piggen trycks ned (antar jag att det funkar så) och överlag en känsla av enkel, gedigen och tålig konstruktion. Pris 169 kr. Den får bo i top-boxen. Jag ska testa den så snart jag kommer till en mack med en Gripper så får vi se hur den funkar.
Ny hjälm: SHOEI GT-Air II
Det var fantastiskt fint väder i går för att vara ute och köra motorcykel: sol, lagom varmt (15-16 grader, tror jag) och lite blåst. Jag körde upp till Nilssons MC i Väla utanför Helsingborg för att köpa en ny hjälm. Min gamla hade gått drygt sju säsonger och ca. 12 000 mil, så det var mer än dags.
Jag fick mycket bra hjälp av en trevlig försäljare som var kunnig och tillmötesgående och som gillar att köra Honda Africa Twin. Hon berättade att en hjälm kan se bra ut på ytan och man kan tro att man kan sträcka lite på de där fem åren som en hjälm ska hålla i (som jag gjorde), men skyddet vid en olycka utgörs av att många olika komponenter fungerar optimalt tillsammans – som en helhet – och som exempel krymper det där frigolitliknande materialet inne i hjälmen ihop av fukt och värme och skyddar inte lika bra efter fem år.
Jag var öppen för att testa andra hjälmar, så länge de var vita och blanka – jag vill synas väl i trafiken – men eftersom jag har trivts så bra med min gamla SHOEI GT-Air började vi med efterföljaren SHOEI GT-Air II. Och längre än så kom vi inte, för den nya satt om möjligt ännu bättre. Som en smäck! Den kändes lättare än min gamla och alla reglage satt kvar där de brukade men löpte mycket smidigare (det var här jag plötsligt insåg att den där lilla tuben man får med vid köp av ny hjälm inte är superlim utan silikon, och vad den ska användas till). Pinlock ingick och medlemskap i SMC gav 10% rabatt. Vårens bästa köp.
När jag körde vidare insåg jag att en ny hjälm är mer än bara förnyad, ökad säkerhet vid händelse av en olycka. Det är komfort också; den nya hjälmen sitter bättre, ventilerar smartare och låter mindre. Och jag har bättre sikt än på länge.
På vägen hem hittade jag ett vackert fält med utsikt där jag stannade en stund för medhavd picknick, lite qigong och ligga i gräset en stund och bara… andas och höra humlorna surra.
