Skillnad

Tidigare i vintras demonstrerade tusentals människor, jag tror det var ca. 10 000 i Stockholm och runt 5 000 i Göteborg, mot fortsatta restriktioner, Covid-pass och planer på vaccinationstvång – reella hot mot den personliga integriteten och konkreta inskränkningar av den personliga friheten. Efter 1,5 års pandemi med isolering, restriktioner och massor av förlorade jobb skulle man kunna tro att sådana demonstrationer skulle urarta och bli våldsamma. Man skulle åtminstone kunna tro att mindre nogräknade personer skulle ta tillfället i akt och uppvigla till våldsamheter. Men allt gick tydligen lugnt till. Utifrån de uppgifter jag tog del av i media dagen efter arresterades inte en enda deltagare, inga (polis-) bilar stacks i brand, inga papperskorgar brann, inga busskurer förstördes, ingen polis blev hotad eller skadad, ingen akutmottagning tvingades stänga.

I kväll i Skäggetorp i Linköping däremot, är det våldsamt upplopp: tre poliser skadas, två personer grips misstänkta för våldsamt upplopp, flera polisbilar sticks i brand och universitetssjukhusets akutmottagning tvingas hålla stängt. Det är ungefär samma sak som hände i Malmö för något år sedan där hundratals människor (en hel del tydligen tillresta) brände bilar, slog sönder busskurer och släpade ut pallar och gamla bildäck som de tände eld på mitt i en stor gatukorsning i Rosengård.

Varför? För att en dansk kille vill bränna sitt ex av Koranen.

Så visst är vi olika.

Guardian Bell

Uttrycket ’safe and sound’ har fått en bredare innebörd.

Fint väder i dag för en tur med hojen, men jag blev hemma och städade lite i garaget i stället. Och monterade min Guardian Bell som jag fick av min brorsa i julklapp.

”Legend has it that Evil Road Spirits have been latching themselves on to motorcycles for as long as there have been bikes on the road. These Evil Road Spirits are responsible for mechanical problems and bad luck along a journey. Legend goes on to say that by attaching a small bell onto your bike, the Evil Road Spirits will become trapped inside the bell where the constant ringing drives them insane, making them lose their grip until they fall to the ground. (Ever wonder where pot-holes come from?)” https://www.guardianbell.com/

Att döma av en bild på deras hemsida ska man sätta klockan på undersidan av hojen. Kanske för att den ska sitta så nära vägen som möjligt? Det skulle vara någonstans på hasplåten i mitt fall då. Men där nere blir det skitigt och klockan lär gegga igen och sluta ringa, och det finns risk att den ramlar av om jag kör off-road. Det borde gå bra att sätta klockan var som helst på hojen där den sitter mer skyddat och alltid ringer. Och där jag kan se den.

Jag monterade min Guardian Bell framför styret, på staget till framskärmen. Eller, ja, monterade och monterade… Jag drog fast den med ett buntband 🙂 P-biljetthållaren jag gjorde för något år sedan är monterad med buntband i styret och den sitter stabilt och bra, så jag tror att det håller för en liten klocka också.

Kriega

Kallare väder på ingång, enligt prognos. Det kan t.o.m. bli snöblandat senare i veckan. Och det ska bli några minus på nätterna igen. Men i dag har det varit lika fint väder som förra helgen, fast varmare och inte fullt lika blåsigt. Höger backspegel släppte i motvinden förra helgen, så jag fick skruva lite på den innan jag kom i väg och tog motorvägen upp till Nilssons MC i Väla norr om Helsingborg.

Jag tittade lite på hjälm och lärde mig att man inte ska köpa en billigare hjälm i plast, den studsar bara vid en olycka, dessutom har den kort livslängd (ca. 2 år). En hjälm i glasfiber är förvisso dyrare, de brukar kosta från ca. 4 000 kr (en hjälm under 3 000 kr är troligtvis en i plast) men de tar smällar bättre vid en olycka. Och de har längre livslängd (ca. 5 år). Jag har en Shoei GT Air som kostade 5 500 kr när jag köpte den för alldeles för länge sedan. Nu är den uppe i 6 100 kr. Det är tydligen så, hjälmar blir inte billigare med åren, de blir dyrare. Men jag får 10% rabatt eftersom jag är med i SMC, då blir det femochetthalvt i alla fall. Och som en annan kund sade apropå att köpa en billigare hjälm: ”Vem är det man snålar på?”

Det blev ingen ny hjälm den här gången. Jag får återkomma i det ärendet. Men jag köpte en ny rygga: en Kriega 30 liter. Den hade inte så många innerfack eller ens ett laptopfack som jag hade önskat, men det är en rejäl och bra rygga som tål väder och vind och sitter bra. Jag ändrar lite på innehållet som jag brukar bära med mig i stället, så blir det bra.

Den här gången blev det fina vägen mellan Billesholm och Ask med ett stopp någonstans på Söderåsen för lite medhavd picknick. Vägarna var torra och fina och inbjöd till rolig körning, men de mindre var fortfarande sandade här och där och påbjöd lägre fart och försiktighet. Den vackra bokskogen manade till tystnad, stillhet och eftertanke.

Tack, träden i bokskogen.

Säsongsstart 2022

Högtflygande bad på Öresunds Conference & Spa i Landskrona

Grått och disigt i morse, men det klarnade upp under dagen. Klarblå himmel, strålande sol, torra vägar och vindmöllor som står och fäktar frenetiskt i den kalla vinden. Ingen värme än. Men i dag kändes det mer som en säsongsstart än förra gången jag var ute. Jo, säsongen 2022 börjar i dag.

Jag körde till Preem i Kävlinge först och fyllde på lite luft och bensin. Sedan bort till Landskrona för att sitta en stund i solen nere vid kajen. Jag såg några som badade i en liten bassäng med glasbotten som hängde utanför husfasaden. Det så koolt ut, och det blev en bra bild, men jag vet inte om jag skulle våga själv.

Jag körde förbi Borstahusen och tog gamla vägen norrut, i Glumslöv vek jag av mot Vallåkra (eller om det var Mörarp) och körde runt lite på de fina småvägarna. Jag funderade på att ta 109 från Billesholm bort till Ask, men det var kallt och jag vände hemåt igen via 110 i stället. Hojen gick bra och kändes pigg, det märktes att luften var kall, frisk och syrerik.

Apropå det hittade jag en fantastisk sida häromdagen, i ett helt annan sammanhang, som visar hur en bensinmotor fungerar: https://ciechanow.ski/internal-combustion-engine/ Det är oerhört snyggt och pedagogiskt förklarat, men jag kan inte låta bli att tänka hur ineffektiv en bensinmotor egentligen är i jämförelse med en elektrisk.

Säsongsstart

MC-fika

är det för tidigt för att vara, men premiärturen för 2022 körde jag i dag. Det var rejält blåsigt och ganska kallt, runt 7 grader, men uppehåll och fint och nästan helt torrt. Jag kände mig lite ovan i början, inte att vara ute i trafiken eller att köra hojen, men med handhavandet vid start och stopp. När jag skulle stanna på Preem i Kävlinge för att fylla på luft i däcken hade jag nästan svårt med alla de där små momenten som man gärna vill göra i rätt ordning för att undvika motorstopp eller nå’t: växla ned och sakta ned, bromsa, kopplingen, stanna helt (på ett bra ställe), fot ned, friläge, släpp kopplingen, fotstöd, stäng av. Så. Bra.

Jag körde några mil, bl.a. kustvägen från Landskrona, och blev snabbt varm i kläderna, som om det var förra veckan jag körde senast. Det kändes fantastiskt roligt att köra hoj igen och sträcka ut lite på motorvägen. Det var som en stor inandning – en expansion av ljus och rörelse – som när man fyller lungorna med frisk luft och tillvaron blir lite ljusare och större efter vinterns mörker, dvala och försiktiga andetag.

Batteriet har stått på laddning sedan förra helgen. Jag har nog aldrig laddat det så mycket tidigare, jag brukar sätta tillbaka batteriet i hojen när laddaren har lyst grönt några timmar. Det borde väl räcka? Gör det verkligen någon skillnad att hålla på och underhållsladda en längre tid? Kanske. Den här gången fick batteriet stå och underhållsladda i flera dagar efter det blev grönt. Jag vet inte, det kanske bara var tillfälligheter, men jag tyckte nog att det märktes när jag startade; hojen gick igång direkt utan några som helst protester, trots att han har stått (i garage) i nästan tre månader, och bensinen är ännu äldre.

Triumph Tiger 800 XCx (12 600 mil) – premiärtur 2022-02.