Tao och konsten att köra motorcykel
Att sitta på en sadel, hålla i ett styre och känna vinden i ansiktet.
Wow, det händer grejer hos Triumph. Jag ser ingen information om batteri, räckvidd, effekt, acceleration eller sådant, men prototypen ser väldigt snygg ut. Och visst är motorljudet parat med tuff, stegrande musik som får det att låta oerhört maffigt, men det kanske är så det kommer att kännas att köra en elektrisk Triumph: www.triumphmotorcycles.co.uk/
Vill ha! 🙂
Jag är ingen expert på motorljud, och jag tycker att det där med hur en motorcykel låter är såpass oviktigt att jag utan problem skulle kunna köra en elektrisk motorcykel som knappt låter alls, men när jag gick utmed ringleden i dag och bland alla andra motorljud urskiljde det distinkta ljudet av en motorcykel, då tittade jag. Men inte för att den lät på ett speciellt sätt, utan för att jag blev förvånad att höra och se en motorcyklist vara ute och köra när det är nära noll och små fläckar av snö i gräsmattorna. På vägen tillbaka sedan såg jag en blå Honda Transalp stå utanför en port. Med dubbdäck. Jag gissar att det var den jag såg tidigare. Dubbdäck ger grepp såklart, men jag tycker ändå att det är bra kaxigt (på ett positivt sätt) att köra motorcykel på vintern. Och kallt.
Jag hade tid för 12 000-milaservice i slutet av september 2021, men då blev någon av mekanikerna sjuk, så jag blev erbjuden en tid i slutet av oktober i stället, fast då kunde jag lika gärna vänta till november, för då fick jag 20% rabatt på servicekostnaden. Taget. Bra rabatt och jag kör inte (längre) särskilt mycket efter första veckan i oktober i vilket fall som helst.
Mätaren stod på dryga 12 600 mil när jag tvättade hojen inför servicen som var i mitten av november. Jag hade kunnat hyra en lånehoj över dagen, men det skulle inte ha funkat med mina arbetstider, så jag lämnade in hojen kvällen före och tog bussen fram och tillbaka i stället. Det funkar det också, särskilt på höstkanten när det inte är lika varmt att promenera en bit och åka buss i fullt mc-ställ.
Jag hade tur med vädret när jag körde till och från verksta’n, det var kallt men torrt. Jag fascinerades återigen av vilken skillnad det är att köra sent på hösten, eller tidigt på våren för den delen, mot att köra på sommaren när luften är varmare och inte innehåller lika mycket syre. Hojen går klart bättre och känns mycket piggare när luften är kallare och innehåller mer syre (har jag lärt mig).
Kostnaden för servicen blev 7 747 kr. Inga nya däck eller nytt drivpaket den här gången (det köpte jag nytt vid 11 000-milaservicen hösten 2020), och någon ventiljustering behövdes inte heller, bara vanlig kontroll, diagnos, viss justering samt sedvanligt byte av olika vätskor, packningar och filter.
Sammanlagd kostnad för regelbunden service (nästan var 1000:e mil) hos Triumph-certifierad verkstad efter 7 säsonger och drygt 12 600 mil: 121 627 kr.
Jag har inte kört några långa roadtrips i år, bara de vanliga turerna fram och tillbaka till båten (drygt 40 mil) eller till sommarstugan (drygt 65 mil). Hojen rullar på bra och jag har fortfarande lika svårt att tänka mig en bättre hoj än min Triumph Tiger 800 XCx. Och jag tycker fortfarande att det är lika kul, spännande och häftigt att köra hoj, även om jag inte skrev så mycket om det som jag har gjort tidigare år.
Coronapandemin påverkade mig inte särskilt mycket i år heller. Jag har ett jobb som inte kan göras på distans, har aldrig varit rädd för denna nya influensa för egen del och jag kör hoj som vanligt. Jag har tagit två doser vaccin under hösten, mest för att vara solidarisk med riksgrupperna, men någon tredje dos blir det inte. Jag tänker att Covid-19 är i grund och botten en vanlig influensa. Det finns i längden bara ett hållbart sätt att bygga upp ett försvar mot den: att få, ha och överleva den. Att fortsätta hålla på såhär med restriktioner och massvaccinationer kommer att försvaga våra immunförsvar tills vi är helt beroende av vacciner för att ens överleva en vanlig förkylning (läkemedelsföretagens våta dröm). Om man tillhör en riskgrupp får man vaccinera sig, som folk alltid har gjort mot säsongsinfluensan.
Jag hoppas det här året – motorcykelsäsong 2022 – bär med sig många sköna mil i sadeln på min Triumph Tiger. Jag tror inte jag kommer i väg på en gruskurs, inte i år heller, men det skulle vara kul – och enkelt – att köra iväg till Mickes Motor i Växjö och testa en av deras Zero Motorcycles. Och jag skulle vilja komma iväg på en liten roadtrip.
Vacker helg med fantastiskt väder. Natten är kall och dagen varm. Himlen är sådär djupt blå som den bara är på hösten, mot trädens lövkronor som skiftar i gult och blekt grönt. Höstglöd. Det finns ett lugn i naturen, en slags mättnad efter sommarens överflöd. Jag kör långt och länge på säsongens sista långfärd. Motorcykeln går bra, det är mer syre i den svalare luften nu på hösten och det märks på hur motorn går.
Jag kör på en grusväg genom skogen vid havet och ser fyra örnar cirkla om varandra i uppåtvindarna. En stund senare ser jag en en stor älgtjur på en åker vid vägen. Jag behöver egentligen inte stanna men jag har aldrig sett en så stor älg så nära. Vi tittar en stund på varandra men älgen är skygg och springer snart iväg bort mot skogskanten och ställer sig och tittar på mig mellan några ungbjörkar. Den bakre delen av älgen står fortfarande ute i åkern och syns tydligt. Det är ett magnifikt och vackert djur, skogens konung.
Jag besiktade hojen i fredags, innan den blev belagd med ’inträtt körförbud’ som sommaren 2019 då jag helt missade att besikta hojen och fick en påminnelse av Polisen för 1 500 kr.
Jag hade inte tvättat hojen före besiktningen, det kan nog vara en bra idé, men det gick bra i alla fall. Besiktningsmannen klagade lite över skyddet framför framljuset, annars var allt bra och vi blev godkända.
Jag tackade för påminnelsen om skyddet framför ljuset. Jag har tänkt på att be verksta’n ta bort det vid nästa service, men när jag kom hem tog jag bort det själv. Så svårt var det inte. Och ljuset blir mycket bättre, jag syns bättre nu.
Det där skyddet var mest en kool grej när hojen var ny. Hasplåten och skyddet framför kylaren är också extra – plåt istf plast – och dem har jag haft användning för, men framljusskyddet har mest varit en flugfångare 🙂
Jag körde iväg och beställde tid för service också. Min beställning via webben hade kommit bort i ett SPAM-filter. Killen, den unga och lite för ivriga, som tog emot min beställning hade noll koll. Han trodde att serviceintervallet på min hoj är varje 1 600 km, att det inte var en 2 000-milaservice med bl.a. ventilkontroll och att min hoj har gasvajer. Jag blev lite kallsvettig av det och får nog ta upp det där med verksta’n. Jag lämnar in hojen hos dem för att jag själv inte kan mecka det som behövs; för att jag utgår från att de har den kunskap, kompetens och koll som inte jag har. Om inte kan jag lika gärna gå någon annanstans.