Gamla Tigern såld

Triumph Tiger 900 - sold

I dag har jag sålt min första motorcykel: Triumph Tiger 900 från 1995. Jag köpte den 1 juli 2012 och övningskörde ett par tusen mil och tog körkortet med den (fast jag klarade aldrig uppkörningen med den). Jag är född och uppvuxen på den, kan man säga. Det är inte omöjligt att ha två motorcyklar, jag har en bilplats i ett garage som rymmer båda, men att betala service och försäkring för båda blir för mycket. Det är dags för min första motorcykel att köra vidare med en annan ägare och förare. Tack för den här tiden. Jag är supernöjd med min nya Tiger 800, men jag kommer att sakna den där gamla Tiger 900 – The Steamer. Det är en fantastiskt fin motorcykel som har gett mig så mycket glädje. Ride well. The sound of a Tiger 900:

Det är mycket med det elektriska

Det är glapp någonstans i det elektriska som orsakar de mystiska stoppen. Fan, efter att ha lagt ut drygt 30 000 kr på att få motorn i riktigt bra skick, så börjar det elektriska att krångla. Med tanke på hur mycket sladdar, kopplingar, kontakter och säkringar det finns på en motorcykel, lär det inte bli enkelt att felsöka och åtgärda felet. Jag önskar jag kunde göra det själv, men det där med elektricitet och sladdar och spänning är inte min starka sida. Och med tanke på att hojen är från -95 kanske det är fel och glapp på flera ställen. Men jag kanske helt enkelt borde börja att systematiskt byta alla sladdar – förr eller senare måste det väl göras ändå. Koppla bort en sladd, löda på en ny, dra ut den gamla i andra änden tills den nya sitter på plats, koppla in den igen. Shit, det kommer ta en evighet! Nej, det får någon annan göra. Ny hoj rycker närmare.

98 oktan

Jag ringde Acke i dag och frågade om det mystiska ”hostandet” jag upplevt lite till och från de senaste dagarna och skrivit om i några inlägg. Han hade inget givet svar men trodde inte att förgasarna behövde justeras. Eftersom jag använder StarTron borde det inte vara kondens i bensintanken heller. Att det är något elektriskt som krånglar eller glappar någonstans kan inte uteslutas helt, men det är väldigt svårt att säga vad det kan vara eller felsöka det, särskilt när jag inte kan reproducera fenomenet. Ackes tips blev att börja med att tanka 98 oktanig bensin några gånger och testa om det gör skillnad. När Triumph tillverkade Tiger 900 för 20 år sedan var 95 oktanig bensin av en annan kvalitet än i dag då den är mycket mer uppblandad med etanol och annat. Det fungerar tydligen inte alltid så bra med de äldre motorerna. Jag har stått vid bensinpumpen och tänkt på det förut, att det borde väl gå att tanka 98 oktanig bensin lika gärna? Den verkar vara lite finare, renare och mer… högoktanig, liksom. Men jag har aldrig vågat, det står i instruktionsboken att det bara är blyfri 95 oktanig som gäller. Men den 98 oktaniga bensinen är ju också blyfri, och om den stora skillnaden är att det är mer bensin i 98 än i 95 och motorn inte mår alltför bra av etanolen i 95, då känns det befogat att pröva. Tillsammans med StarTron som vanligt. Det ska bli mycket intressant.

Host

Fram och tillbaka till jobbet i dag. Det var ganska grått och kallt, trodde det skulle vara finare. Prognosen sade soligt och 12-14 grader i dag, men det var i går. Motorn gick bra till jobbet, inga problem, och bara ett (1) liiitet hack på väg hem, knappt märkbart. Men ändå, det är där, och det känns inte bra att den kanske stannar oförhappandes, som i går. Jag kanske ska kontakta Acke ändå och höra vad han tror att det kan vara. Det kanske är förgasaren som behöver ställas in eller nå’t.

Mätarställning: 8 229 mil

Bjäre

Åkte till en kompis på Bjärehalvön i dag. Det gick bra till Ängelholm, strax därefter hostade motorcykeln till igen sådär konstigt som den gjorde i går och stannade. Det blir liksom ett hack i motorgången. Är det ett väldigt kort hack, som ett ögonblicks glapp i strömmen till en lampa ungefär, är det som att motorn bara ”hostar” till lite men fortsätter att gå. Men är det ett större; längre; djupare hack, stannar den helt. Den här gången lyckades jag inte krångla igång den igen medan den fortfarande rullade. Tur att jag låg i högerfil och hade nära till vägrenen där jag stannade. På med varningsblinkers och traggla ned växeln till friläge. Jobbigt, farligt och pinsamt. Vad f-n kan det vara för fel!? Stäng av allting, be en stilla och snabb bön, och starta igen. Rulla sakta in på närmsta avfart. Jag stannar på en parkering, startar och ger full choke några gånger och låter motorn ”blåsa” ur lite på 5000 varv och stänger av med dödarknappen. Sedan får den gå på tomgång ett tag så den blir riktigt varm. Efter ett tag kör jag vidare, men inte på motorvägen.

Jag kör mot Torekov, typ, och snurrar runt lite i Grevie innan jag hittar rätt. Det är mycket vackert på Bjäre, nästan svårt att hålla ögonen på vägen, och det gör inget att köra lite fel. Landskapet ut mot havet är öppet och bitvis nästan lika platt som längre söderut, men det känns som att marken ligger högre över havsytan här än nere vid t.ex. Malmö.

Jag kom fram utan fler oönskade stopp. På vägen hem gick det ännu bättre, inga hack; glapp eller stopp alls. Skönt! Det kanske är – var – så enkelt som lite kondens eller någon annan slags fukt i bensintanken. Det borde gå över av sig självt, hoppas jag.

Eller så är det något annat som är lite stelbent efter vintervilan. Något i förgasaren kanske? ”För att motorn ska fungera måste den matas med rätt blandning av bränsle och luft. Blandningsförhållandet man strävar efter ligger runt 1:14 vilket betyder 1 g bränsle på 14 g luft.” (Källa: Braigasen.com) Förgasaren verkar vara en mycket invecklad komponent av finmekanik som fungerar med hjälp av undertryck. Antagligen behövs inte mycket för att störa förhållandet mellan luft och bensin och därmed förbränningen vilket märks i motorgången. De närmsta dagarnas körning får väl visa om det handlar om lite ”stelbenthet” efter vintervilan eller om det är något mer allvarligt som behöver åtgärdas mer handgripligen.

Mätarställning: 8 222 mil