Tjuvstopp

I dag åkte vi till Kullaberg. Vackert och kallt. Jag har tunna innehandskar i mina vanliga MC-handskar, och det hjälper, men jag borde investera i ett par ordentliga vinterhandskar. Brrrr, vad kallt! Och jag börjar förstå sådana där jackor med dubbelknäppning där dragkedjan sitter utmed ena sidan. Det hjälper inte hur noggrant man än knäpper en vanlig MC-jacka med dragkedja mitt fram på magen – en sådan dragkedja är aldrig helt tät och kalluften kommer att hitta minsta lilla 10-dels-millimeter-glipa och leta sig in där och kyla ned hela dig.

I dag fick jag uppleva något som jag tror kallas för tjuvstopp eller tjuvstanna. Tigern gick bra på väg till Kullaberg, men på väg hem liksom hostade den till och stannade. Elen fungerade fortfarande men motorn bara… dog, liksom. Rulla in på vägrenen, på med varningsblinkers och försöka krångla igång motorcykeln igen. Det gick bra, men vid en Stopp-skylt hände samma sak igen. Host, host och stanna. Men det gick bra att starta om medan jag fortfarande rullade, så jag redde ut situationen utan att störa alltför mycket.

Jag Googlade ’motorcykel stanna plötsligt’ när jag kom hem men fick inga entydiga, enkla svar. De flesta svar handlade om att justera blandningen av luft och bensin, som jag förstod det. Kan det ha varit det? Stoppen var ju så plötsliga, så tvära – som att släcka och slå på en lampa, ungefär – att jag gissade snarare på något elektriskt. Men tändstift, -kablar och -spolar är nyligen bytta. En del av svaren handlade om att det kan vara glapp i dödarknappen eller någon kabel någonstans. Andra svar handlade om att det kan vara fukt/kondens på något litet ställe där det ska vara torrt, vilket ställer till det såhär års.

Jag körde en tur till och problemen kvarstod. Host, host och det small till under sadeln och sedan stopp på motorvägen igen. Inte bara pinsamt, utan också väldigt farligt att stå stilla i vägrenen. Jag kom iväg till slut i alla fall och körde av på närmsta avfart, in på ett industriområde och tog av sadeln för att felsöka lite.

Batteriet? Nej, det är samma som satt i när jag köpte motorcykeln, det har jag kört på i tre säsonger utan problem. Och det har korrekt antal V och AH. Luftburken? Ingen aning. Det är hursomhelst inget jag kan fixa här. Glapp i någon ledning eller kabel? Nja, då borde stoppen hänga ihop med varje gång jag kopplar eller svänger till höger eller nå’t. Dödarknappen, då? Tja, det kan ju ha bildats lite ärg eller nå’t i den som spökar på något sätt. Who knows? Jag vet i alla fall att jag aldrig använder den för att stanna med. Det kanske man ska göra – use it or lose it.

Jag startade, chokade för fullt en stund och lät motorn varva på 5000-6000 varv och dödade motorn med dödarknappen. Jag gjorde det några gånger. Jag vet inte om det gjorde något, men jag kunde köra till närmsta mack utan problem och tanka. Efter det fungerade den faktiskt bra. Jag körde ganska långt och varierat i olika hastigheter, men Tigern spann som en katt igen, hela vägen hem.

Min teori är att det kanske hade något med bränsleblandningen att göra i alla fall. Det kan ha varit fukt/kondens i bensintanken som ställde till det. Att det försvann när jag fyllde tanken med bensin verkar konstigt. En enkel förklaring är att det helt enkelt var för lite bensin i tanken. Men jag brukar kunna köra på bensinångorna, det ska man ju kunna göra. Tanken rymmer 25 liter och en gång tankade jag 23,5 liter. Men det är klart, tillförseln av bensin till förgasarna bygger på något slags undertryck/vakum, och lite kondens på fel ställe i kombination med att det är kallt, kanske gör att det inte bildas tilräckligt tryck för ett jämt flöde, vilket åtgärdas när tanken är full igen.

De följande dagarnas motorcykelkörning – och ändring i vädret; det ska visst bli lite varmare framöver – lär väl avslöja vad som kan vara fel. Jag hoppas och tror att det var lite kondens i tanken som ställde till det.

Mätarställning: 8 207 mil

Café Erik

Samma intressanta väder som i går. April, april, min dumma sill som är ute och kör motorcykel när temperaturen kan falla till typ 2 grader på några minuter och det kan börja hagla hysteriskt närsomhelst? En kort tur i dag in till Malmö. Vi hittade ett trevligt fik någonstans – fråga mig inte var, jag bara körde och körde tills jag såg en parkering på höger sida – som hette Café Erik. Men bra med lite stadskörning ändå. Jag fick till ett bra nedlägg i en rondell på väg hem. Det kändes nästan som jag skulle gå omkull för ett ögonblick, men det vara bara jag som blev lite rädd. Tyngdpunkten ligger högt på en Triumph Tiger 900, åtminstone på min årsmodell, och det kan kännas vingligt med skarpa medlägg i låga farter.

Mätarställning: 8 183 mil

Hagel

Kallt, blå himmel, sol och torr asfalt. Jag tar fina vägen utmed havet till Barsebäck. Jag vet inte riktigt vart jag vill åka i dag: söderut, norrut eller kanske inåt landet? Det ser ut att ligga något över Köpenhamn. Det kan vara hagel i det. Vackert och fint här, full hagelstorm där – aprilväder. Kanske bäst att styra kosan lite inåt landet då, lite norröver i stället.

Aprilväder

Jag hittade ingen parkering nere i hamnen i Barsebäck men det är säkert skitdyrt där i alla fall. Åker in till Löddeköpinge och vidare mot Hofterup. Ut på E6 en sväng, in på väg 17 österut. Stannar i Höör för lite vulgo-käk: kycklingkebab, pommes och en ganska kvalmig vitlökssås.

Jag känner mig ganska spänd och osäker i början, som om jag fortfarande är helt rostig efter vintervilan. Det kanske jag är. Jag kör försiktigt och sitter liksom inuti i hjälmen och andas djupa andetag för att hålla mig alert och vaken. Efter en stund känns det bättre. Jag är med igen, hela vägen ut i hela kroppen, och hjälmen är bara ett av skydden; det som sitter på huvudet. Jag hittar en bättre sittposition, längre fram närmare tanken. Jajustdeja, det var ju såhär jag satt förra säsongen, nästan på tanken. Det ger bättre vindskydd, bättre balans på något sätt och jag kan ha armarna mer avslappnade. Jag trycker benen mot tanken och känner tydligt motorn under mig. Det känns tryggt och säkert att ha all den där kraften där – den tar mig dit jag vill; den är där för mig. Det känns som jag rider på en tiger 🙂

Efter Höör tar jag 23 mot Hässleholm och vidare mot Osby. Jag har en tanke om att ta mig ut till kusten sedan och söderut genom Båstad och kanske t.o.m. över åsen. Men klockan på motorcykeln går efter normaltid och klockan är snart halv åtta, inte lite mer än kvart över sex. Jag får ta den svängen en annan dag.

Triumph Tiger 900 i hagelPå 15 mot Markaryd hamnar jag i efterdyningarna av en rejäl hagelskur jag slipper uppleva direkt. Men visiret snöar igen, vilket är första gången. Det är inte så mycket, det är inte så kallt, vägen är fortfarande bara blöt och snart är det uppehåll igen. Så jag fortsätter. Efter ytterligare några kilometer faller mer hagel, värre nu, och det är vitt utmed vägen. Jag sänker till 70 och fortsätter, men när det ligger strängar med hagel på vägbanan, då vågar jag inte fortsätta utan stannar ett tag tills det smält undan och jag kan fortsätta. E4/E6 hem sedan. Vid en mack räknar jag ut en bensinförbrukning på ca. 0,45 l/mil när jag inte kör så mycket motorväg.

Kallt, kul och vackert i dag också.

Mätarställning: 8 173 mil

Simrishamn ToR

Tidig morgon och kallt, fortfarande kallt – ingen vidare vår i sikte. Men ljust och vackert. Solen skiner genom persiennerna i fösntret och ritar ljusa streck på väggen som lockar med en fin körupplevelse. Det blir en tur med motorcykeln i dag. Jag skulle vilja åka hela dagen i dag, och gärna någonstans där jag inte varit tidigare. Österlen, kanske? Jag har aldrig varit på den sidan. Det är ju bara att ta 11 mot Simrishamn.

Jag börjar med att kolla lufttrycket på närmsta bensinmack. Jag har sagt det förr, men jag gillade de gamla bärbara burkarna bättre än de nya slangarna med munstycken som man ska låna i kassan. De passar dåligt men om jag krånglar in slangen mellan ekrarna funkar det. Pssst, psst, pst! 2,1 kg fram och 2,3 kg bak.

Sedan en sväng till Motorsport i Landskrona. Det är en trevlig affär – jag gillar den skarpt! Jag var på Stockholms MC-varuhus för några veckor sedan men de hade ett ganska… slätstruket och lite tråkigt sortiment, och hälften var scotrar. Motorsport i Landskrona är roligare. Det står en fin, begagnad Triumph Tiger 800 i ena hörnan av lokalen. Den kan inte vara mer än ett par år gammal, och den blir såld under den stund vi är där.

Efter en fika i Eslöv tar jag 104 söderut mot Sjöbo. Den är så fin mellan Harlösa och ut till väg 13. Jag måste vara en av de tidiga motorcyklisterna som är svåra att se, för vid två tillfällen är jag på väg att få möte i mitt körfält av en bilist som gör en omkörning. Som tur är har jag ingen bakom mig och kan bromsa in för om nädvändigt ställa mig i diket, men bilisten ser mig och kastar sig in i sitt eget körfält precis framför bilen hen kör om och innan vi möts. Visst har jag alltid en beredskap för att en sådan situation kan uppstå, men man blir alltid lite skakad och upprörd när det händer.

Väg 11 till Simrishman kommer jag inte ihåg särskilt mycket av. Men landskapet var öppet och fint. Simrishamn var tomt och öde men såg fint ut, det är säkert roligare när det är säsong. Väg 9 till Ystad var finare. Jag tycker om E65 mot Malmö. Motorcykeln går fint och vid en bensinmack räknade jag ut att den dragit 0,52l/mil sedan senaste tankningen, och då har jag kört ganska mycket motorväg och ganska fort.

Triumph Tiger 900 - Simrishamn

Från E65 svängde jag av mot Häckeberga. Häckebergavägen ser kanske inte så mycket ut för världen på kartan, men det är en fin gammal 70-väg som är precis sådär lagom kurvig och backig genom ett betagande vackert landskap som man bara kan drömma om. Jag är (ännu) ingen kung av kurvtagning och kör normalt sett 55-60 på en sådan väg, men i dag var jag själv på vägen och kunde inte hålla mig utan körde snarare 70-80 och det var oerhört kul! Jag stannade på en parkering i den vackra skogen och lyssnade en stund på koltrastarna och hörde några rådjur skälla lite längre bort (efter det var det 55-60 igen 🙂

Kallt, kul och mycket vackert.

Mätarställning: 8 143 mil

Avrostad?

Jag hade inte tänkt köra motorcykel i dag men försov mig och fick bråttom och kände att köra själv är bästa alternativet. Inte för att det går särskilt mycket snabbare med motorcykel än med tåg – särskilt inte när jag kör – men tågtrafiken är svajig och ibland pajar en växel i Helsingborg och så är samtliga tåg försenade, igen. Det var lite grått och kallt att köra, fortfarande ingen riktigt vårvärme, men det var kul och det kändes bra. Jag kände mig varm i kläderna och säker i min körning. Krypkörningen fungerade lika bra som på uppkörningen, uppsikten stördes bara av att höger backspegel satt lite snett, växlingen gick som smort och samspelet med övriga trafikanter var tydligt, förutsägbart och säkert. Jag hade bra flyt – att köra i dag kändes nästan som musik. Härligt!

Mäterställning: 8 113 mil