Liten roadtrip igen. Att säga att det ’regnade’ i dag känns lite som en överdrift, men okej, det var rejält mycket fukt i luften och det föll ut som många, små regndroppar. Det kändes konstigt att köra i regn efter så lång tid av värme och torka. Lite halt var det nog på sina ställen, har lärt mig att det samlas mycket olja, damm, gummipartiklar och pollen på vägarna under en längre värmebölja och när det väl börjar regna igen kan det vara väldigt halt innan det sköljs bort. Impregneringen i stället verkar vara noll och ingenting, trist. Men jag kände den sensuella doften av varm och fuktig barrskog när jag körde Riksettan söder om Hamneda, härligt! Stannar en natt hos en god vän i Bäck som snart öppnar Bed & Breakfast. Fin utsikt från rummet och 150 m till bad i Lagan.
Service: 8 000 mil
8 000-milaservice i dag. Förutom kontroll, justering och byte av bromsvätska, kylarvätska, olja, diverse filter och packningar, koppling, kamaxel, bromsok, etc. bytte de bl.a. tändstift och luftfilter. Och så justerade de ett par ventiler. Pris: 11 000 kr. Wow, det kändes! Och då behöver jag fortfarande byta styrlager snarast möjligt till en kostnad av drygt 4 000 kr. Men jag måste erkänna att när jag körde hem från verkstan gick motorn så bra och jämnt, mjukt och kraftfullt med klipp, att det kändes värt varenda krona. Snyggt jobbat! Och det är klart, jag behöver serva Tiger regelbundet om han ska gå bra. Nu är vi redo för sommarens roadtrips.
Total service- & underhållskostnad (service var 1 000:e mil, drivpaket, däck, etc.): 69 313 kr.
Klonkigt
Jag har ofta stött på ordet ’klonkig’ när jag läst recensioner om motorcyklar. Den hojen är klonkig, en annan är det inte. Jag har inte lyckats lista ut mer än att de flesta vill inte att en motorcykel ska vara alltför klonkig. Men nu förstår jag att det är ett onomapoetiskt ord som beskriver det ljud – och till viss del känsla – som uppstår vid växling på vissa motorcyklar. BMW med boxermotor är tydligen klonkiga medan Triumph Tiger har en väldigt mjuk växling utan ”klonk!”. Men på sistone har min hoj börjat klonka, när jag står i friläge och ska lägga i ettan, aldrig annars. Jag frågade om det i dag när jag lämnade in hojen för service och lärde mig att det är en del av kopplingen som blir sliten med tiden (eller pga av hård körning, t.ex. att köra på bakhjulet) och inte längre frikopplar som den ska, därmed klonket. Men det ska inte vara någon fara för motorn, det låter bara otäckt. Men någon gång framöver kommer jag ju att behöva byta. Kostnad? Ca. 10 000 kr. ”Du får räkna på det per mil och se till den totala milkostnaden!” Jo, en får väl göra det… Förresten är ’boxermotor’ ytterligare ett sådant där ord jag inte förstår mig på, är det för att motorn liknar en box eller för att motorkaraktären är som en boxer?
Vättern runt
Dags att köra vidare och lämna värdinnan, katterna och de vackra Nordsvenska hästarna på Tjonga Spa & Haurida skogshästsafari för den här gången. Tack för inspirerande samtal och god frukost, som vanligt, i en stilla och magisk miljö.
Och är man i den här delen av Småland är det nästan ett måste att besöka Mopedmuseum i Björkenäs – en stor lada full av mopeder vackert belägen vid sjön Ören. Många Husqvarna och Puch såklart, däribland en blå Puch Dakota som jag själv hade när det begav sig, men många andra märken också. Man kan fika, kolla gamla mopeder och snacka olja och motorer en hel dag här, misstänker jag 🙂
Jag körde vidare upp till 133 och tyckte det var lite konstigt att det var skyltat åt endast ett håll, Örserum och Gränna till vänster, men inga skyltar åt andra hållet – brukar det inte alltid vara skyltat åt båda hållen i en T-korsning?
Jag körde till Gränna och köade mig igenom alla polkagrisstinna turister och kom så småningom ut på andra sidan och fortsatte vägen utmed Vättern till Ödeshög. Det är en fantastiskt vacker väg som slingrar sig genom ett lika vackert landskap. Jag har sett Brahehus från motorvägen många gånger, men att se det nedifrån hur det ligger där uppe på bergssidan och blickar ut mot Vättern var mycket mäktigare. Jag körde igenom Ödeshög och körde E919 mot Vadstena och vidare till Motala.
Sedan blev det 50 mot Askersund innan jag tog 49 söderut. Vacker väg det också. Glass i Karlsborg där jag ser några raggare gunga förbi i en stor, ful bil med någon schlager-liknande musik på skorrande tinnitus-volym och händerna som slår i takt på biltaket… No comments.
195 mot Hjo för att ha vägarna förbi en vän som är på yoga-retreat där. Det blev lite sent och ett tag var jag inne på att övernatta i Jönköping, och jag körde genom centrum men såg inga hotell som lockade direkt, så jag körde E4 hela vägen hem i stället. En vacker och vindstilla kväll är det ganska okej trots allt att köra några mil på motorvägen.
Det jag slogs av när jag körde de små, fina vägarna runt Vättern är vilket makalöst vackert landskap det är: skogar, böljande fält, berg och Vättern som är stort som ett hav (nästan). Och vad många intressanta små städer, kloster, slottsruiner, rökstenar, fornlämningar, badplatser och annat det verkar finnas utmed vägen! Hade jag stannat alla gånger jag såg något som fick mig att säga ”Amen wow, vad koolt, undra vad det där e för nåt!?” hade det varit smidigare att ta sig runt Vättern med moped i stället 🙂
Hössna
På väg igen. Den här gången från Göteborg till Tjonga Spa och Haurida skogshästsafari i djupaste Småland, ett annorlunda ställe med spa och turridning med Nordsvenska hästar.
I Göteborg hade jag velat köra tillbaka över bron över älven men följde skyltarna mot väg 40 och fick nöja mig med en trist tunnel. Efter Landvetter flygplats orkar jag inte köra motorväg mer utan tar av och hittar gamla vägen: en ganska bred 80-väg som har den där speciella energin av en gammal pulsåder och som går genom små samhällen och snirklar sig fram utmed en älv eller tågspåret.
Jag stannar i Tolkabro Speceri & Diverseaffär och handlar lite lunch. När jag ska förbi Ulricehamn kör jag först förbi via Ulricehamn Villastad, sedan hamnar jag på gamla vägen igen fast åt fel håll och vänder vid först bästa. Några kor idisslar stillsamt i en hage ovanför vägen och tittar förvånat på mig: ”Nu är det tredje gången du kör förbi här, vad håller du på med egentligen?”
Några km senare stannar jag i Hössna kyrka. Den ligger på en höjd med en vacker utsikt mot en dalgång. Grusgångarna på kyrkogården är krattade och som vanligt förundras jag över att någon besvärar sig att kratta grus för att… det ska se vackert ut? Jag vet inte, men det är vackert, jag berörs av det och stannar upp, känner tacksamhet och vördnad. Det kanske är just det som är poängen. Jag går en vända runt kyrkan och tittar lite på gravarna. Här har de en oerhört vacker utsikt. Och jag gillar att påminna mig om att livet inte är evigt.
Jag äter lunchen på en bänk som står vid ett slags gravkapell. Träden susar stilla, en tupp gal på avstånd, svalorna kvillrar, fjärilar fladdrar ljudlöst förbi. Allt stannar upp och jag känner hur underbart det är att leva. Och att köra motorcykel – att vara på väg. Sedan fika i prästgården (öppet från kl. 14), 10 kr för kaffe och 10 kr för kaka. Och bra vägtips innan jag kör vidare.
Hasta inte förbi Hössna Kyrka, den är väl värd ett besök.
