Tao och konsten att köra motorcykel

Etappen Nederländerna–Danmark, Maribo körde vi i dag, resten tar vi i morgon. Vi kom iväg utan problem och hade gott om tid, så vi stannade till i Lübeck. Det var trevligt att kliva av motorcykeln en stund och ta en fika vid en sportbar. Jag såg många tyska flaggor på bilar som körde förbi och en del hattar i de tyska färgerna som vajade inne vid baren. Jag undrade lite över det innan jag insåg att det är match i fotboll-vm mellan Tyskland och Portugal i kväll.

När vi skulle fortsätta mot Puttgarden återvände vi inte till motorvägen, utan följde bara skyltarna inne i stan mot Fehman och hamnade på en jättefin 70-väg. Underbart! Det är såhär man vill köra motorcykel. Det gick bra tills vi kom till Oldenburg in Holstein då vägen liksom bara försvann in i samhället. Den kanske fortsatte till Puttgarden på andra sidan byn igen, men vi kände ändå att det är lika bra att braka motorvägen den sista biten.

Min motorcykel drar fortfarande mycket mer bensin än vanligt, vibrationen är hårdare och motorljudet annorlunda mot vad det brukar i farter över 90 km/h och jag får fortfarande inte upp den i mer än max 140 km/h. Något är fel. Men den har gått bättre och jämnare i dag än på vägen ned. Bättre och mer djupare drag i motorn. Jag stänger bensinkranen en stund ibland under körning, vilket jag tror tömmer förgasarna lite på bensin (om jag inte har fått allting helt om bakfoten), vilket verkar bidra till en jämnare gång.

Jag kom också att tänka på att det kanske är så enkelt att choke:n inte går tillbaka ordentligt efter start och därför gör att motorn går konstigt? Motorn får för mycket bensin hela tiden och förgasarna är ju inte inställda på att choke:n är på konstant. Det skulle kunna förklara varför motorn är okej för det mesta men väldigt konstig ibland. Och ojämnt konstig. Men det förklarar inte allt. Även när motorn inte krånglar finns det en underliggande, lite hackande ojämnhet/osäkerhet i gången, som om den inte riktigt tänder till helt och hållet, och jag har aldrig – inte ens första säsongen – fått upp den i mer än 145 km/h. Jag tänkte att det kanske är så alla gamla motorcyklar går, men det börjar bli uppenbart att det är ett fel som kan/bör åtgärdas.

Det är i alla fall fint att bo på Bed and Breakfast Maribo, Skelstrupgaard Ferieudlejning igen. Den här gången har vi en hel 3-rumslägenhet för oss själva. Efter en lång dag på motorcykeln är det fantastiskt skönt att sitta stilla i kvällssolen, äta jordgubbar och höra getterna bräka högljutt så fort de ser värden för vandrarhemmet. Han är väl den som utfordrar dem. Hönorna går fritt omkring och pickar i buskarna, tupparna bråkar om vem som är störst och vackrast och svalorna kvillrar omkring på låg höjd. Livet är gott.

De varnar för extremväder på teve. På färjan över till Puttgarden är himlen i öster mörk och blixtrar. Tur att vi är på väg västerut. Det ljusnar för varje mil vi lägger bakom oss. Vi kör väg A1 söderut mot Lübeck, sedan vidare mot Hamburg, Bremen och Osnabrück innan vi kör in i Nederländerna.

Motorväg i Tyskland, är det per automatik Autobahn? Det kanske inte är någon skillnad. Autobahn kanske bara är det tyska ordet för motorväg, men jag har alltid trott att det var en särskild sorts motorväg. Betong har jag hört att den ska vara gjord av, och fri fart såklart.

Tempot på motorvägen i Tyskland är hursomhelst klart högre än vad jag är van vid från Sverige. Avstånden mellan bilarna är mindre. Hastigheten högre. Filbytena tvärare. Ska man köra om, måste man göra det mycket mer bestämt och snabbt än vad man är van vid. Det finns ingen som helst tid eller plats för att mjukt svepa ut i vänsterfil och långsamt ta sig förbi en bil för att sedan lika mjukt svepa in i högerfilen igen på behörigt avstånd och avlägsna sig några km/h snabbare än den bil man kört om. Här ligger man några meter bakom och accelererar från kanske 100 km/h till 140 km/h ut i en ledig lucka och svänger tvärt tillbaka igen när man är färdig.

När det är lite trafik är tempot lugnare, men folk kör lite hur som helst mellan filerna. Många verkar inte tycka att det är mödan värt att blinka vid filbyte utan byter bara. En kör som han tror att mittenlinjen är något man ska köra mitt på. En går tillbaka framför mig efter omkörning så nära att jag nästan kan ta på honom.

Motorvägen i sig är också annorlunda. På en del sträckor är vägen bred och fin, men på andra är filerna smala som på en hyfsad 70-väg och det finns ingen vägren. Ett meterhögt gräs går ända fram till vägkanten ibland, och vad som kan gömma sig i det redo att försöka springa över vägen vill jag helst inte tänka på.

Motorn går fortfarande konstigt. Jag tror det är något med förbränningen. Det luktar tydligen illa om min motorcykel och det kommer svarta puffar, ibland blå rök, från avgasrören när jag accelererar vid omkörningar. Som förresten blir väldigt ryckiga och opålitliga. Läskigt och osäkert på Autobahn! Hur mycket jag än gasar får jag inte motorcykeln att gå snabbare än ca. 140 km/h, ibland är det bara… tomt efter 125 km/h. Kan det verkligen stämma, att topphastigheten är 140 km/h för en Triumph Tiger 900? Bensinförbrukningen varierar kraftigt. På en del tankar verkar den dra 0,65 l/mil, på andra är den uppe i kanske 0,85 l/mil. Normalt brukar den ligga på kanske 0,55 l/mil. Känslan är att hälften av bensinen bara rinner rakt igenom.

Vid ett rastställe strax efter gränsen till Nederländerna tar jag kostnaden och ringer hem till Sverige och mekanikern som servade min motorcykel i våras och beskriver kort problemet och frågar vad han tror att det kan vara? Han håller med mig om att tändstiften kan behöva bytas, de har gått minst 2000 mil, men han kan inte riktigt se att det skulle göra så stor skillnad. Han reagerar däremot på bensinförbrukningen. Om en av förgasarna inte fungerar som den ska, kan det vara så att bensinen rinner genom den och ned i motorn. Då kan motorn skära, eftersom bensinen gör att motoroljan förlorar sin smörjande effekt. Han råder mig att lukta på motoroljan, och luktar den bensin ska jag inte köra en meter ytterligare.

Jag kan inte avgöra om oljan luktar bensin eller inte. Och eftersom motorn uppvisat samma slags problem/beteende sedan första början egentligen, men i mindre omfattning och mer sällan, kör jag vidare med reducerad hastighet och med en tyst bön om att motorn inte ska skära. Det går åt mycket mer pengar till bensin och jag vill inte tänka på miljökonsekvenserna av att köra såhär. Motorn går hårdare och segare än normalt och det är en helt annan vibration i hela motorcykeln än vanligt. Men värst av allt är att inte veta vad det är som är fel!

Fram kom vi till slut i alla fall. Sista etappen gick lite bättre. Jag upptäckte att om jag stängde bensinkranen så fort vi svängde av från motorvägen för att stanna och tanka och därmed körde lite tomt på bensin i förgasarna, då gick motorn klart bättre sedan. För mycket bensin då, kanske? Dålig förbränning på något sätt, verkar det ju vara. Vad kan det bero på, förutom dåliga tändstift? Dålig blandning av bensin och luft, kanske? Men förgasarna var ju så väldigt bra inställda efter vårservicen. Skit i förgasarna, kanske?

Gud, jag skulle vilja förstå mig bättre på motorer! Framför allt den som sitter på min egen motorcykel. Men jag får lämna in den på verkstad så fort jag kommer hem igen och hoppas på att det inte blir alltför dyrt.

Etapp 1 på mitt livs första MC-tur utomlands. Vi åker till Nederländerna, som jag lärt mig att det heter (att kalla Nederländerna för Holland är som att kalla Sverige för Svealand). Vi tar Öresundsbron över till Danmark, färjan från Rödby till Puttgarden och sedan brakar vi A1 genom Tyskland förbi Lübeck, Hamburg, Bremen, Osnabrück innan vi kör in i Nederländerna och vidare mot Utrecht. Det blir ungefär 80 mil i ena riktningen. I dag hinner vi till vandrarhemmet Bed and Breakfast Maribo – Skelstrupgaard Ferieudlejning, resten tar vi i morgon.

Att köra över Öresundsbron var mäktigt – vilken känsla! Och vilken utsikt! Strålande sol, lite vind, blå himmel och vita små segel på havet där under oss. Synd att man inte får stanna och titta en stund. Danmark verkar vara fint och folk kör som folk kör mest. Tempot på motorvägen är kanske något lite snabbare.

Vandrarhemmet är helt fantastiskt. Det mest prisvärda boendet jag har upplevt i hela mitt liv. Fina lägenheter som är rena och fräscha och fullt utrustade, charmigt och fint inredda, bra service och en underbar och välkomnande omgivning. Det är en gammal ombyggd och renoverad bondgård med getter och frigående höns. Och stor trädgård, nästan som en liten park runtomkring. Vilken oas i resandet! Kör inte förbi Bed and Breakfast Maribo – Skelstrupgaard Ferieudlejning.

Motorcykeln gick bra ned till Malmö, men i slutet av tunneln efter Öresundsbron började den bete sig sådär konstigt igen som förra sommaren. Den bara lägger av på något sätt. Utan att jag rör gasen tappar den plötsligt fart och det låter som jag får bensinstopp eller glömt öppna bensinkranen. Eller som att den liksom drunknar eller kvävs på något sätt. Jag lättar på gasen, gasar lite igen, lättar, gasar. Motorn svarar hackigt och väldigt tveksamt men går så småningom igång igen, utan att stanna helt men jag sjunker till 50–60 km/h. Men då går den inte lika fint längre. Den går hårt och ansträngt, som om den inte går på alla tre cylindrar eller att en av dem inte går lika bra som de andra. Eller att bensinen inte förbränns så bra som den ska utan delvis bara rinner rakt igenom på något sätt. Det blir en annan vibration i motorcykeln och motorljudet är annorlunda. Jag kan inget om motorer och har egentligen ingen aning om vad som är problemet, men känslan är inte bra. Jag hoppas det är något tillfälligt och att den går bättre i morgon.