Ett säkert vårtecken är nytvättade bilar. Ett annat är ljudet av motorcyklar. Till och med här, där våren tar lång tid på sig och april nästan är en vintermånad, hörs ljudet av nyvakna motorer på kvällarna. Min motorcykel har dock fortfarande inte kommit ut ur garaget. Snövallen utanför är borta men en envis skorpa av is är kvar på marken. Jag vågar inte försöka ta mig över den, det ser alldeles för halt ut. Vi var förbi i dag och hackade i isen med spadar och andra trädgårdsverktyg för att skynda på lite. Töa! Vi vill ha ut motorcyklarna! Som när man var barn och gjorde kanaler och dammar av de små rännilarna av smältvatten i grusvägen och hade den där känslan av att man hjälpte våren på traven. Plastspaden har bytts ut mot en trädgårdshacka och de knallgula allvädersbyxorna mot ett gortex-ställ. Men känslan var ungefär densamma. Härligt!
Cyklist javisst
Jag anser mig egentligen vara cyklist. Men inte en av dem som kommer farande med sammanbiten min i tajta trikåer på en väloljad sugrörs-cykel som om Giro d’Italia kördes på vanliga cykelbanor. Nej, jag cyklar en Skeppshult ARC och maxar kanske 40 km/h i brant nedförsbacke, medvind och på väg hem. Jag bara älskar att cykla, året om, dygnet runt och i alla väder. Jag brukar säga att jag har en liten, liten hjärnskada som gör att bland det roligaste jag vet, är att sitta på en sadel och hålla i ett styre och trampa med fötterna och känna vinden i ansiktet.
Att köra motorcykel är kanske en naturlig fortsättning på att cykla. Det är något visst att färdas på två hjul. När man kör bil sitter man inuti i en plåtlåda och tittar ut på omgivningen genom en skärm, men på två hjul finns det ingen ’omgivning’ – man är ett med allting. Man ser och känner allting direkt och påtagligt och levande: vinden i ansiktet, den blå himlen och doften av… nyslaget hö, granskog eller hav. Så är det att cykla.
Så måste det vara att köra motorcykel.
18 000
Jag blev med båt för några år sedan, en underbar träfolka från slutet av 40-talet. Jag gjorde ett generalfel när jag köpte den. Jag köpte den mitt i sommaren när den låg i vattnet. Det ska man aldrig göra. (Trä)båt ska man alltid köpa när den står på land, så man kan kolla skrovet ordentligt. Men det gick bra ändå, åtminstone första säsongen, sedan fick jag masthaveri på väg hem från St Nassa. Sedan låg den bara vid bryggan. Efter några år sålde jag det som var kvar för några tusen, så jag slapp i alla fall elda upp båten.
Och nu är det dags igen för nästa fordon som är större än en vanlig cykel: en motorcykel. Den kommer att behöva någonstans att stå, helst ett varmgarage under vintern, underhåll, service och försäkring. Och ett körkort jag inte har – jag har inte ens B-körkort. Och återigen är jag ute och handlar mitt i sommaren, i juli. Men när det gäller motorcyklar är det kanske tvärtom så att man ska köpa dem på sommaren, annars är det lite svårt att provköra dem.
Jag har sökt bland en massa annonser på Blocket.se och sållat fram en handfull intressanta objekt. Den här helgen ska vi (min handledare och jag) kolla på sju motorcyklar. I fredags kollade vi på de tre första, bl.a. en Triumph Tiger 900 från -95. Jag vet ingenting om motorcyklar egentligen, men när jag satte mig på Tigern kände jag bara: wow, här är den ju! Vilken underbar känsla: ”Vi åker och tittar på de andra sedan kommer vi tillbaka hit och köper den här!”
Jag är ganska lång (191 cm) och Tigern kändes liksom… tillräckligt stor. Vi tittade på de andra motorcyklarna också, bl.a. en Kawasaki GX-någonting 750 från 2007 för 23 500 kr med prutmöjlighet. Det var väldigt mycket, och fin, motorcykel för pengarna. Mitt huvud försökte i det längsta hitta argument för att köpa Kawasaki:n men hjärtat hade bestämt sig för Tigern.
Sedan 1 juli 2012 är jag med motorcykel: en svart Triumph Tiger 900 från 1995. Jag köpte den ungefär lika impulsivt och aningslöst som när jag köpte båten – jag går på känslan, förverkligar en dröm och följer mitt hjärta. Jag tror man ska köpa motorcykel så, inte huvudlöst men med hjärtat. Men den här gången prutade jag ned priset till 18 000 kr 🙂