Färden
Den svenska gubben
Sommartid är jag ute och kör mycket. Det blir minst 1000 mil per säsong utmed svenska vägar på hojen. Och jag har märkt det sedan ett par år tillbaka, att barnen som brukar sitta på parkeringsfickor utmed vägen och sälja jordgubbar dels har blivit invandrare dels sitter sämre placerade (mer mitt i fickan, utan någon större hänsyn till att den egentligen inte är till för jordgubbsförsäljning), så följande kommer egentligen inte som någon överraskning: Jordgubbsbranschen gynnar gängen
När invandrargängen har trängt undan de svenska jordgubbarna från den lukrativa (?) försäljningen utmed vägarna, hittar man de svenska gubbarna på självplocken, där man själv kan se att, jo, det här är svenska jordgubbar.
Lita på dina sinnen och förnuftet. Det gäller så mycket mer än bara svenska jordgubbar och vilka som sitter och säljer i parkeringsfickor utmed svenska vägar. Du har ögon att se med, öron att höra med, en hjärna att tänka med och rätt att göra slutledningar utifrån dina egna livserfarenheter – du vet hur det här landet såg ut och fungerade för ett 30-tal år sedan, inte perfekt (det fuskades t.o.m. med svenska jordgubbar då också), men det var inhemska problem, mer ”våra” problem. De (importerade) problem vi har i dag med svenskhat, religiös intolerans, våldsamma upplopp och hedersvåld fanns inte ens på kartan då.
Det svenska
Sveriges Nationaldag 6 juni. En sådan här dag kan man fundera över det svenska och vad det egentligen är. Jag hör ibland människor säga: ”Vad innebär det egentligen att vara ’svensk’ i dag?” Det sägs med en (outtalad) hänvisning till att den svenska befolkningen inte är lika homogen i dag som för femtio år sedan, därmed finns det egentligen inte några ”riktiga svenskar”, därmed kan vem som helst identifiera sig som ’svensk’. Men befolkning är en sak, etnicitet en annan. Jag kan inte definiera vad det innebär att vara ’somalier’, men det betyder inte att det inte finns etniska somalier eller att vem som helst kan definiera sig som en. På samma sätt är det med svenskar.
Miljöhets
Att hetsa fram något i en aggressiv övertygelse om att vi måste genomdriva Den Enda Lösningen brukar sällan leda till något gott, snarare tvärtom. Har man alltför bråttom och kastar ut barnet med badvattnet får man ofta backa och reparera i efterhand. Detsamma gäller omställningen till eldrivna fordon: skyndar vi för mycket blir vi beroende av kolkraft för att producera all el vi behöver för alla elbilar och elmotorcyklar. Vad är vinsten med det? Förbränningsmotorn lär finnas kvar ett bra tag, kanske för alltid för vissa kategorier, t.ex. för oss som kör långt och länge. Men vi kanske kommer att köra på vätgas, ammoniak eller metanol istf olja: Förbränningsmotorn – viktig även i framtiden
Hoppfullt
Att komma in i en kurva så snabbt att man inte kan byta spår om man inte kan hålla den ursprungliga linjen, kan vara mycket farligt och sluta i diket (i bästa fall, i ett stenblock eller ett träd i sämsta). Det vet alla som kör hoj. Därför är det så glädjande att läsa att Louise Meijer (M) dels har sådan hastighet att hon kan byta spår i invandringsfrågan, dels har sinnesnärvaron, modet och beslutsamheten att göra det: ”Vi var många som hade fel om invandringen. Jag erkänner att jag hade fel och har ändrat mig.” Hur mycket det är värt i faktiska beslut och reell handling återstår att se. Men jag tycker ändå att det är hoppfullt. Om politikerna och etablissemanget kan ändra spår för att undvika att köra ett helt land i diket, då blir det tillåtet och enklare för den enskilda människan att göra detsamma. Vågar du? Släppa GPS:n och höja blicken, tänka annorlunda, utanför åsiktskorridoren, och byta spår? Inte bara när du kör hoj.