Ren tiger

Det var Acke som sade, på förekommen anledning, att det är respektlöst och dumt att lämna in en skitigt motorcykel för service. Som mekaniker vill han inte skita ned sig i onödan. Och om jag som äger hojen inte ens orkar tvätta den inför en service, varför ska då han som mekaniker anstränga sig mer än nödvändigt?

Jag är noga med däcktryck (väghållning) och att hålla kedjan smord och lagom sträckt. Men jag slarvar med tvätt. Till mitt försvar kan sägas att det är en brukshoj, det är inte en glidarhoj med en massa krom som ska putsas och skina i kapp med solen. Det skulle jag aldrig orka med. Och när det väl är dags för service brukar jag se till att tvätta hojen.

Före och efter. Det tar aldrig så lång tid och det är aldrig riktigt så jobbigt som jag inbillar mig, att tvätta hojen. Och det är skönt att få bort allt skit och ha en ren Tiger igen.

Jag aktiverar tvättstationen och börjar med en glass. Det kostar 2,50 kr/minut och det hinner ticka iväg 16 kr innan jag är klar med glassen, men jag gillar den stunden när jag bara går runt och äter en glass och kollar hojen. Sedan börjar jag tvätten med 1 liter avfettning. Hela flaskan. Överallt där jag kommer åt, särskilt kedjan och delarna runt den. Låt stå någon minut. Skölj av med ’Sköljning’, inte ’Högtryck’. Det tar ett tag innan all avfettning är borta. Sedan tvättsvamp med schampo och vax, uppifrån och ned: vindruta, speglar, tank, fram- och bakljus, blinkers, säte, plastdelar runt motorn, stänkskärmar, bromsskivor, fälgar och sist kedjeskyddet. Skölj av igen, med ’Sköljning’ och med ca. 30 cm avstånd (jag använder aldrig högtryck på en motorcykel). När jag har betalat och rullat ut hojen och ställt mig utanför tvätthallen, tar jag ett par meter papper och torkar under sadeln vid batteriet och säkringarna, tanken, speglarna och lite här och där, men mest får han stå och självtorka. En ren Tiger, färdig för service.

Service: 10 000 mil

Lånehoj: Triumph Speed Twin

Dags för service igen. Den här gången är det sedvanlig kontroll, byte av packningar och olja, ventiljustering och allt annat som man behöver göra efter att ha kört 10 000 mil. Tiotusen mil. Jag har inte tänkt på det sådär, men det är ju en ganska imponerande sträcka, nu när jag ser den i skrift, och kanske särskilt med tanke på att jag har haft och kört hojen sedan juni 2015. ”Bor du på hojen, eller?” frågade mekanikern som tog emot hojen när verkstaden på Je68 i Lödde öppnade i morse 🙂 Nja, inte riktigt, men det rullar snabbt iväg och blir lätt många mil i sadeln på en sådan skön och bra hoj som en Triumph Tiger 800.

Jag får låna en Triumph Speed Twin över dagen. Tack, det uppskattar jag. Det är inte alls omöjligt att ta bussen fram och tillbaka, och de har skåp för omklädning på verkstaden som man kan låna, men det är bra mycket mer bekvämt att låna en hoj över dagen och ta mig fram och tillbaka till jobbet. Och det är mycket roligare, att testa en annan hoj som man kanske inte skulle köra annars.

Jag vet inte så mycket om Triumph Speed Twin eller hur den är annorlunda mot min Tiger 800 mätt i hästkrafter, vridmoment och sådant, men Speed Twin ingår i Triumphs ’Modern Classics’ och verkar vara ny för i år. Motorn är på 1200 kubik och 6-växlad och har ett fint och mulligt ljud. För mig som är 190 cm lång (191 när jag är på gott humör) och van vid en Tiger, känns Speed Twin ganska liten, nätt och låg. Jag sitter lite längre bak på sadeln än på Tiger och sittställningen är mer framåtlutad och känns lite sportigare på Speed Twin, men det kanske mest beror på att jag är lång och får vika ihop mig lite. Reglagen är enkla och tydliga och jag har inga problem att hitta t.ex. blinkers (däremot föredrar jag fortfarande hastighet i digitala siffror än analoga visare, men det är en smak- och vanesak). Speed Twin är nog ingen långfärdshoj – för mig – men den känns smidig och lättmanövrerad och rolig att köra. Motorn svarar på ett annat sätt än vad jag är van vid, det känns som att kraften i motorn ligger lite lägre (vid lägre varvtal) än på Tiger, vilket gör att jag får gasa och växla lite annorlunda. Speed Twin är en mycket snygg och stilig motorcykel att köra, vilket jag inte kan låta bli att påverkas positivt av trots att jag annars oftast sätter funktion före form, och jag skulle gärna köra i matchande kevlarjeans, skinnjacka och öppen hjälm med goggles 🙂

Servicekostnaden den här gången blev 9 579 kr. Jag trodde det skulle bli mer, men hojen är i gott skick och det var bara den sedvanliga servicen och genomgången som behövde göras. Annars, om t.ex. ventilerna behöver justeras, kan det dra i väg och bli dyrt. Jag har upplevt kopplingen lite konstig och var rädd att det skulle vara något som skulle kosta, men den behövde bara justeras: ”[v]äxellåda och koppling fungerar som det skall efter justering”. Skönt. Total service- och underhållskostnad efter 10 307 mil, fem säsonger och drygt 4 år (service var 1000e mil av cert. Triumph-verkstad + byte av däck och drivpaket samt ev. annat som behövt göras): 98 979 kr.

9000-milaservice med lånehoj

Nästa vecka är det dags att börja köra hoj igen, primärt regelbunden pendling fram och tillbaka till jobbet må–fr. Pågatågen i all ära, men det är roligare – och tyvärr fortfarande mer pålitligt – att köra själv. 9 000-milaservice i dag + nya däck och ny kopplingsvajer. Mitt mejl från i julas hade tappats bort någonstans på vägen, så jag får Scorpion Trail-någonting den här gången istf Continental TKC 70 jag brukar köra på. Jag kör förvisso mest på asfalt i vilket fall som helst, men när man hittar en fin grusväg är det kul att ha grepp. Den nya kopplingsvajern verkar dock ha gjort växlandet lite mindre klonkigt – skönt! Total service- och underhållskostnad efter fyra säsonger och 9 200 mil: 89 400 kr.

BMW_S1000XRJag får lånehoj över da’n den här gången, en BMW S 1000 XR: ”The motorcycle with the dynamic performance of a racer, the upright seat position of an adventure machine and the endurance of a tourer.” Kul koncept värt att prova. Kopplingen kräver ordentligt med handkraft, men frambromsen nyper desto bättre. Motorn låter högt och känns rackarns pigg. Jag gillar det breda styret och den upprätta ställningen, men hjulen känns små och kan väl inte erbjuda några vidare offroad-egenskaper. Bitvis svajar hojen lite i låg hastighet, men i hög hastighet är den stabil och lättmanövrerad och kul att köra. Jag gillar inte instrumenteringen, men det är en vanesak. Vindrutan sitter i högsta läget och gör att jag får all vind rakt på visiret och otäcka vibrationer runt hjälmen. Det brukar vara så när man är 190 cm lång. Är det inte en väldigt lång vindruta är det lika bra att dra ner den i lägsta läget och ta vinden i bröstet i stället. Jag sitter bekvämt och får känslan att en dagstur om 50 mil på den här hojen är nog inte några större problem. Men det är en ganska liten och kompakt hoj. Det mest intressanta är motorn och dess karaktär. Den har ett annat temperament och humör än än min Tiger. BMW:n manar mig inte nödvändigtvis att köra väldigt snabbt eller för snabbt, men att vara mer precis och distinkt i mitt sätt att köra: ”Hur ska du ha det nu, gasa eller inte; ska du köra på 5:an eller 6:an? Kom igen, bestäm dig – nu!” Man sitter inte och rullar på momentum och smyger in växlarna och accelererar långsamt, här är det mer PÅ eller AV som gäller 🙂 Det spontana intrycket efter en kortare provtur är att det är en kul hoj med mycket motor, bra acceleration och fart. Man kör som om det vore en sporthoj (antar jag, jag har inte mycket erfarenhet av sådana hojar) men med bekvämligheten och sittställningen hos en adventure-touring.

Vintervila & servicekostnader

HöstglödDet känns konstigt att avsluta säsongen och ställa av hojen i dag när det är så vackert väder. Och helt slut är det ju inte. Sista turen till tvätthallen är kvar, och om väder och underlag tillåter blir det kortare dagturer då och då även under vintern (om inte för något annat så för att hålla liv i batteriet), men på måndag är det slut med det regelbundna motorcykelkörandet och dags att börja pendla med Pågatågen i stället.

Förra året (2017) körde jag över tvåtusen mil och gjorde 5 000-, 6 000- och 7 000-milaservice. Det var kul att köra så mycket hoj, och jag servar inte i onödan, samtidigt kände jag att det var lite väl mycket pengar på service och underhåll på ett år. Den här säsongen har jag försökt hålla igen lite och tänker att 1 500 mil per säsong är mer lagom, då blir det 2 service nästa år, 1 service året därpå, 2 service nästföljande år, etc. Nästa säsong startar preliminärt i början av april med 9 000-milaservice, nya däck – och en ny kopplingsvajer.

Jag var förbi JE68 i går och bytte några ord med en mekaniker om klonkandet när jag växlar och att dragläget tycks ha flyttat på sig. Han kände lite på kopplingen och höll med om att efter 9 000 mil är det kanske så enkelt att det är dags att byta kopplingen, men det kan också vara ännu enklare att jag bara behöver en ny kopplingsvajer, den blir ju uttänjd med tiden. Så, vi börjar med det.

Det kostar att köra hoj. Om man bara kör några hundra mil per säsong kanske det inte kostar så mycket, men kör man ett par tusen mil per säsong drar det i väg. Min totala servicekostnad så här långt (efter ca. 9 200 mil) för regelbunden service var 1 000:e mil (det vanliga: olja, bromsvätska, kontroll, justering, etc.), däck, drivpaket och ev. annat som måste göras, är: 80 952 kr.

Utöver servicekostnader tillkommer garage (ca. 4 000 kr/år.), försäkring (ca. 4 500 kr/år), tvätt (ca. 2 000 kr/år) och bensin (1 500 mil * ca. 15 kr = 23 000 kr). Årskostnaden för mig ligger runt 40 000 kr (räknat på 1 500 mil/säsong). Delar man den summan med 1 500 mil blir det ca. 27 kr/mil, eller 2,70 kr/km. Jag vet inte om det är en låg eller hög kilometerkostnad för en motorcykel. Och då räknar jag inte med kostnader för gortex-ställ, hjälm, handskar, stövlar, etc. som slits och behöver köpas nytt ibland.

Den hela och totala kostnaden för nästan allting (inköp av mc + service + garage, försäkring, tvätt, bensin) efter drygt 9 000 mil och fyra säsonger är: 425 952 kr. Om man delar den kostnaden med 9 200 mil, blir det ca. 46 kr/mil.

Hittills. Den ursprungliga kostnaden för inköp är ju konstant, ju fler mil jag dividerar med desto lägre mil-kostnad. Borde det bli, jag är verkligen ingen stjärna på matematik och kan räkna fel på de enklaste saker. Jag kom bl.a. fram till att jag kör samma väg fram och tillbaka till jobbet tusen gånger varje år – utan att tröttna, varje dag jag får köra hoj är en gåva! – tills någon upplyste mig om att det faktiskt bara är 365 dagar på ett år. Jaja, okej, men det känns som tusen dagar 🙂

Triumph Tiger vintervilarDet är verkligen en gåva och glädje att köra hoj. Varje dag. Förutom klonkandet när jag växlar, vilket vi fixar med ny kopplingsvajer (alt. att det är dags att byta koppling), går min Tiger hur bra som helst. Jag kan inte tänka mig en bättre eller annan hoj. Och jag ångrar inte en krona jag har lagt ut på att köra hoj, det kostar men det ger så mycket tillfredsställelse och glädje. Men det är bra att se kostnaderna på års- och månadsbasis med öppna ögon, så man inte lurar sig med glädjekalkyler som inte håller.

Kostnaderna för bensin och service & underhåll tycker jag är ett starkt argument för en el-motorcykel. Så snart räckvidden är tillräcklig köper jag en el-hoj (jag vill kunna köra 70-80 mil på en dag med en genomsnittshastighet på ca. 80 km/h utan att behöva ladda fler än 1 gång i max 1h). I dag kan mina önskemål om räckvidd och laddning tyckas orimliga, men det är mycket i dag som vi inte ens kunde föreställa oss för bara något decennium sedan. Jag tror räckvidden kommer att öka snabbt och mycket. Inom 5 år kör jag el-motorcykel.

Service: styrlager

”Det kommer att kännas som en ny hoj.” Efter några kilometer med nytt styrlager kan jag bara hålla med: den känns som ny. Hur har jag kunnat styra det här åbäket tidigare, de senaste 1 000 milen? Svaret är väl att man vänjer sig, en kilometer i taget. Men nu går han som på luft igen och jag styr med millimeterprecision igen. Känns det som. Jag stannar vid en mack för att tanka och njuter av den där känslan att allt med hojen är bra, den är servad och inget är i akut behov av att bytas eller lagas, utan nu skulle vi kunna fortsätta att bara köra, köra, köra, fylla på bensin, och fortsätta köra. I all oändlighet. I kväll finns inte nästa service, bara jag och en fantastisk Triumph Tiger 800 XCx som kan gå hur långt som helst.

Total service- & underhållskostnad (service var 1 000:e mil, drivpaket, däck, etc.): 74 320 kr.