Service: nytt drivpaket

Nytt drivpaket i dag. Härligt! Men höger justeringsskruv har rostat fast och behöver borras bort. Jag fick en provisorisk lösning till nästa tid, den 12 juni. Behöver jag spänna kedjan före dess gör jag säkrast i att köra förbi verksta’n så hjälper de mig. Så, fortfarande inga långturer. När jag körde hem lade jag snart (egentligen med en gång) märke till att växeln satt högre än vanligt – jag stötte i den med stöveln varenda gång jag skulle växla, och det kändes helt annorlunda att växla överhuvudtaget. Vid monteringen av drivpaketet hade en liten skruv till en slags arm hamnat ett hack fel vilket ledde till att växelpedalen (den heter så i instruktionsboken) hamnade för högt och jag blev tvungen att använda ett lite annorlunda rörelsemönster för att växla än jag har gjort de första 7 400 milen. Fascinerande att uppleva hur tydligt det kändes. Och hur snabbt man börjar lära om. Men jag kan inte ha att behöva lyfta hela foten varenda gång jag ska växla, eller lägga i 6:an, så jag körde tillbaka till verksta’n som snabbt justerade tillbaka. Tack <3

Triumph Tiger 800: drivpaket, justeringsmutter, växelpedal

Årets första service beställd

14 maj är det dags för byte av drivpaket. Första bytet gjorde jag vid 3000 mil, men jag hade kunnat köra längre på den kedjan. Det här bytet kommer att göras vid ca. 7 500 mil, dvs. efter 4 500 mil, men den här kedjan borde ha bytts vid 7 000-milaservicen. Någonstans mellan 3 500 och 4 000 mil verkar vara den optimala livslängden för ett drivpaket för mig på min hoj.

Det skramlar om mig när jag kör nu. Först trodde jag det var kopplingen eller att något var löst och slog mot undersidan av motorn, men efter ett tag insåg jag att det är kedjan som rasslar. Jag försökte spänna den lite, men ena justeringsskruven har rostat fast. Stålskruv i aluminiumram – de tenderar visst att ”växa fast” om man inte skruvar på dem med jämna mellanrum. Jag brukar justera kedjan när det behövs, men det var ju en lång vinter i år.

Ingen långtur före 14 maj.

Fulladdad

Fulladdat

Äntligen! Nu är batteriet fulladdat. Det står ”Charge at 12V at the amperage and hours stated below / STD: 1.4A X 5~10h” på batteriet, så jag trodde det skulle ladda klart över natten. Men det tog drygt 30h innan den gröna lampan högst upp började lysa. Jag var orolig att det var fel på batteriet, men så läste jag att laddaren ger 0,6A, så det är ju rimligt att det tar ca. (1,4 / 0,6) x 10h = 30h (ungefär) att ladda. En annan laddare med mer A borde ladda snabbare.

Det där med elektricitet, spänning och ström är intressant, särskilt som el-motorcyklarna blir bättre och bättre för varje år som går. Om några år tror jag vi har vi glömt allt det där med oktan och olika tillsatser i bensinen, då handlar allt om volt, watt och ampere.

Jag såg en Honda Varadero med skjuts i dag, troligtvis en 125 XL, för den såg inte lika stor ut som den ”vanliga”. Det är mestadels torrt i dag, och de kanske inte körde så långt, men det är kaxigt att köra hoj när det är minusgrader och snön ligger kvar på åkrarna. Jag väntar med min premiär, åtminstone tills det blivit lite varmare, helst tills vägsaltet regnat bort också.

Uppladdning

Vår i luften

Det blir ljusare för varje dag som går nu. Det märks, både morgon och kväll, trots den konstanta mulenheten. Men i dag skiner solen från en klarblå himmel och det är vår! i luften. Dock fortfarande kallt och snö. Det blir mest att man sätter sig i lä intill en vägg och vänder ansiktet mot solen. Mmm… d-vitamin gör dig pigg och fin! Till och med fåglarna håller sig lugna och sitter mest och värmer sig i solen efter den kalla natten, bestyret med att skrika in revir och hitta en partner får kanske vänta någon dag tills det blir lite varmare.

Något som inte kan vänta längre är att ladda batteriet till motorcykeln. Jag var ute en sväng i januari och körde nog tillräckligt långt för att ladda på batteriet, men sedan dess har hojen bara stått i garaget och väntat på våren. De senaste åren har jag kört till mitten av december, luftat hojen några gånger under ”vintermånaderna” och börjat köra igen runt 20e mars. Hojen har alltid startat fint och jag har inte behövt fundera på hur länge ett mc-batteri egentligen håller laddningen. Men den här vintern är det nog läge att ladda batteriet, innan det dräneras helt på kraft och måste bytas ut.

Jag har en Oxford Oximiser-batteriladdare som jag köpte när jag hade el-strul med min gamla hoj, våren 2015. Men jag insåg snabbt att det inte var batteriet som strulade, så jag har aldrig använt laddaren – förrän nu. Faktum är att jag aldrig har laddat ett mc-batteri förrän nu. Det kan vara dags, efter tre säsonger och drygt 7 000 mil 🙂 Bra batteri, måste man ju säga, som har hållit så bra.

Instruktionerna i motorcykelns handbok är enkla: när jag monterar ur batteriet, koppla bort svarta kabeln från -pol först, sedan den röda från +pol. När jag monterar tillbaka det, röda först och sedan svart. Batteriladdarens instruktioner är också föredömligt enkla: koppla in batteriet först (röd kabel på +pol, svart på -pol), sedan kopplar man in laddaren i vägguttaget. Easy peasy. Laddaren lyser rött, orange och gult när jag kopplar in batteriet: ”If three LED:s (red, orange and yellow) are lit, the battery is between 6 and 12 Volts.” Not bad, med tanke på att hojen har stått (förvisso i ett varmgarage) i två månader och är larmad.

Dags att ladda mc-batteriet inför våren

4000-milaservice

Triumph Tiger Sport 1050Dags för service igen: diagnos, kontroll, byte av olja och filter, ventiljustering, m.m. Den här gången får jag lånehoj: en Triumph Tiger Sport 1050. Storleksmässigt känns den lika stor som min Tiger 800, och jag sitter ungefär likadant på den, men motorn har en annan, mer sportigare karaktär. På väg från JE68 gasar jag på som vanligt för att komma upp i typ 50, tittar på mätaren och upptäcker att jag kör i drygt 70. Wow, vilket ax! På motorvägen tappar jag farten igen och upptäcker att jag ligger i drygt 150 km/h, samtidigt som jag ser en trafikpolis på en bro över vägen rapportera något till sin kollega längre bort. Oups! Jag styr in bakom en långtradare och ligger där i några mil. Inget händer. Ibland har man tur som en tokig 🙂 Triumph Tiger Sport 1050 är en mycket trevlig bekantskap, rolig och bekväm att köra med en motor som har mycket temperament och fart.