Etikett: Vägen

att hitta en fin 70-väg med de kurvorna, utan alltför många korsningar eller hus utmed och lagom backig, för att inte säga böljande. Jag vet inte om jag körde vad man brukar kalla ”inspirerat”, så fort körde jag nog inte, men det var sug i kurvorna, väldigt kul och på det stora hela en närmast poetisk upplevelse 🙂

Jag tror jag slog mitt rekord i dag i antal körda mil utan att stanna (stanna för rödljus och STOPP-skylt räknas inte): ca. 35 mil. Jag körde 7-8 mil, stannade och tankade fullt (19 liter) och käkade lunch, och sedan blev det bara att jag körde resten av vägen hem i ett svep. Jag vet inte, det bara rullade på och kändes som att det gick fort, men utan att jag körde snabbt, och jag var ordentligt klädd och frös inte i den kalla vinden. Det där med tid och upplevelsen av tid… It’s a strange thing. De gånger jag kör fort för att jag tycker att jag har bråttom, kanske jag bara försöker kompensera för känslan av att tiden går långsamt? Hursomhelst, träsmaken är högst konkret 🙂

Grått och disigt i morse, men det klarnade upp under dagen. Klarblå himmel, strålande sol, torra vägar och vindmöllor som står och fäktar frenetiskt i den kalla vinden. Ingen värme än. Men i dag kändes det mer som en säsongsstart än förra gången jag var ute. Jo, säsongen 2022 börjar i dag.

Jag körde till Preem i Kävlinge först och fyllde på lite luft och bensin. Sedan bort till Landskrona för att sitta en stund i solen nere vid kajen. Jag såg några som badade i en liten bassäng med glasbotten som hängde utanför husfasaden. Det så koolt ut, och det blev en bra bild, men jag vet inte om jag skulle våga själv.

Jag körde förbi Borstahusen och tog gamla vägen norrut, i Glumslöv vek jag av mot Vallåkra (eller om det var Mörarp) och körde runt lite på de fina småvägarna. Jag funderade på att ta 109 från Billesholm bort till Ask, men det var kallt och jag vände hemåt igen via 110 i stället. Hojen gick bra och kändes pigg, det märktes att luften var kall, frisk och syrerik.

Apropå det hittade jag en fantastisk sida häromdagen, i ett helt annan sammanhang, som visar hur en bensinmotor fungerar: https://ciechanow.ski/internal-combustion-engine/ Det är oerhört snyggt och pedagogiskt förklarat, men jag kan inte låta bli att tänka hur ineffektiv en bensinmotor egentligen är i jämförelse med en elektrisk.

Jodå, det går att ta utombordaren på hojen. Men det kanske bör sägas att det är en gammal 2-taktare från 1996 på 4 hk, så den är ganska lätt och det är ingenting som kan läcka (bensintanken var tom och det finns ingen behållare med olja som i 4-taktarna).

Jag surrade motorn med två remmar, så den höll sig på plats och inte rörde sig. Det är svårt att få jämnvikt med en utombordare och jag hade slagsida åt höger tills jag stannade för att handla och kunde ställa en kasse i sidoväskan på vänster sida. Annars gick allt bra och jag körde ungefär som vanligt.

Jag har fått förtroende och tillfälle att vara handledare ett par gånger åt min brorsa, som har en fin Honda Transalp. Han har B-kort sedan länge och kör lastbil på jobbet, att ta hojkort för honom handlar mest om att lära sig ett nytt fordon. Vilket gör min roll i det hela till möjliggöraren: den som gör det möjligt att komma ut och bara köra hoj och få ett antal mil i sadeln och bli förtrogen med motorcykeln och att vara en som kör hoj. Jag instruerar inte så mycket, det får hans körskollärare göra sedan. Jag behöver inte göra det så mycket heller, därifrån jag sitter ser det ut som han inte har gjort annat än kört motorcykel.

Även om jag inte instruerar så mycket är det lärorikt och intressant för mig att vara i en handledarroll. Jag funderar mycket på vad det egentligen är man lär sig när man övningskör motorcykel, och det sätter ett nytt ljus på min egen erfarenhet och kompetens. Jag påminns också hur det var när man börjar övningsköra, bl.a. hur överväldigad man kan bli av alla nya intryck och därför helt plötsligt svänger in på en parkering för att hämta andan och vila. Det är bra, det borde jag också göra oftare.

Vi var ute och körde i början av veckan. Det var kul och gick bra. Senast var vi ute och körde i 7-8 timmar, med avbrott för lunch i Strängnäs och glass i Surahammar. Vi hade gassande sol, tryckande värme och hällande regn, men mest uppehåll. Vi hittade många fina, små vägar att köra på men vackrast var Ängelsberg och vägen upp till 256:an som i sig var mycket vacker ned till Sala.