Etikett: Vägen

Det här var en intressant artikel om hur en koppling fungerar: How long does a clutch last? Jag har nog börjat slirat på kopplingen de senaste två säsongerna, fast jag skulle beskriva det som att jag ”smyger” in växlarna. Jag tror det började vid trafikljusen: i stället för att gasa tillräckligt, så jag inte får motorstopp, började jag lägga in ettan lite mer långsamt i stället. Jag justerade kopplingen till hur jag gasade i stället för tvärtom. Att slira på kopplingen är förvisso ett mjukt och snyggt sätt att växla på och reglera farten med, men är kanske inte så bra då. Tillbaka till att reglera hastigheten med gas och broms som jag gjorde i början. Och kopplingen ska vara antingen i eller ur, med så kort tid däremellan som möjligt. Det låter rimligt, nu när jag har en idé om hur en koppling är uppbyggd och fungerar. Det är enklare och billigare att byta ut bromsbelägg än koppling. Och jag kommer iväg snabbare vid trafikljusen nu när jag gasar mer och snabbare, så att gasen liksom svarar upp mot kopplingen bättre: ”Wow, är det såhär snabb han är – egentligen!” Man blir aldrig för gammal för att lära sig 🙂

Mörkt, hård vind, 10-8 grader och ihållande regn mellan Norrköping och Enköping. Ibland är det extra kul att köra motorcykel 🙂 Men det är desto skönare när man väl kommer fram, har parkerat och låst hojen, kommit inomhus och fått fyr i kaminen. Jag känner mig sällan så levande som då, när jag liksom fått kämpa för att komma fram. Och de enkla sakerna, som att dricka en kopp varm te och äta en helt vanlig ostmacka, blir fantastiska. För att inte tala om att sova efter en lång dags färd på motorcykel.

Motorvägen mellan Linköping och Norrköping måste förresten vara fantastisk tråkig. Jag vet inga fyra mil som känns så långa, som minst det dubbla. Men i dag hade jag stormvinden i ryggen och har aldrig kört så snabbt. Annat var det i förra veckan när stormen Knut drog över landet och jag skulle köra mot vinden, då tog jag gamla Lundavägen hem där jag kunde ligga i 60 och kämpa med kastvindarna. Att segla jolle måste vara ungefär samma sak, man måste ge akt på varje kastvind annars kantrar man.

För övrigt avskyr jag WordPress nya redigerare ’Gutenberg’, framför allt i mobilen, där är den helt värdelös.

Har varit och hälsat på goda vänner i Västerås, Tiveden och Kinnekulle de senaste dagarna. Kinnekulle är fin att köra på, se upp för rådjur och hjort bara. 202 från Mariestad till Töreboda går som ett rakt streck genom landskapet, men vidare till Undenäs är den desto roligare. Vägen upp till Tived och vidare till Askersund är vacker. Väg 50 i knappt 1 km i Askersund innan jag tog av till vänster och fortsatte på småvägar norrut till Snavlunda, Vretstorp, Fjugesta, Vintrosa och Närkes Kil, sedan österut genom Ervalla, Frövi, Ullersätter och Fellingsbro innan jag kom fram till Arboga och fortsatte småvägarna mot Västerås och Enköping. Åt helvetes för varmt men vackert land vi bor i.

Det är för varmt på dagen för att köra motorcykel (gränsen går vid +28), så jag kör på natten i stället. Kom i väg kvart över 21 och framme tio timmar senare. Stannar vid Cafiket norr om Växjö för rast, och i Linköping för att tanka. Aldrig svalare än +21. Det är i stort sett vindstilla men träden ser ut att röra sig som i storm. Skuggspel. En ensam strålkastare på vägen i mörkret. Men mötte några andra hojar. Det är speciellt att köra motorcykel i natten. Regnet gjorde att det doftade väldigt starkt och gott från skog och äng. Det blev mörkt vid 23, en svag skiftning vid 03, en kvart senare började det ljusna, och halv fyra var det gryningsljust. Jag såg inget vilt, som vanligt, utom ett stort vildsvin som sprang över den lilla vägen när jag var nästan framme.

Kör från Skeppsudden mot Valskog mellan Arboga och Köping för att hälsa på en vän. Torrt, det är vansinnigt torrt i markerna. Björkarna går i gult och löven virvlar ut över vägen som om det är september. Samtidigt är det tryckande varmt, särskilt i ett gortexställ. Om jag överhuvud stannar innan jag är framme, stannar jag i skuggan – en sekund i skuggan är en bra sekund, en i solen är två dåliga.

Jag hittade en fantastisk grusväg utmed Lidsjön och Båven som bitvis var som ett tvättbräde men annars med sköna kurvor och en del backar så branta att man inte såg vart vägen gick förrän man var över krönet – som en bergochdalbana på grus – med motorcykel. Så. Jävla. Kul <3