Hett, det var alldeles för hett för att köra i går. Egentligen. Ändå körde jag 44,5 mil i den tryckande hettan.
Tiger startade med en gång efter att ha stått parkerad utomhus i drygt en vecka. Annars har den börjat bli svår i starten ibland. Jag drar in kopplingen och trycker på start men ingenting händer – stendött. Inte ett ljud. Men om jag bara fortsätter att hålla in kopplingen och försöker en andra gång, startar hojen utan problem (ibland får jag rulla lite fram och tillbaka).
Man måste hålla in kopplingen för att kunna starta hojen, så jag tänker att det måste finnas en givare någonstans som säger: ”Kopplingen är inne, du kan starta”. Och jag får känslan att den givaren har börjat glappa eller fått en fördröjning som inte fanns där de första säsongerna. Batteriet verkar vara laddat och bra, för när hojen väl startar startar den utan problem. Och i allt övrigt går hojen hur bra som helst.
Jag kom i väg strax efter fyra på eftermiddagen. Som mest visade termometern på hojen 31,5 grader. Jag trodde det skulle bli outhärdligt, men det gick förvånansvärt bra. I början fläktade det skönt, och senare på kvällen när temperaturen föll under 26 grader var det vindstilla. Det är skönt att köra utan att behöva parera vind hela tiden. Och jag körde med så öppet ställ som det gick.
Det rullade på bra. Det kändes skönt att sitta på hojen igen efter att ha varit i ett annat element i drygt en vecka. Jag kände en sådan tacksamhet och glädje. Över att kunna vara, andas och röra mig i dynamiken mellan dessa två element. Som Qigong – Yin och Yang. Tack <3