Det som skulle bli en lång dags färd från Gävle tillbaka hem (ca. 80 mil) i går – en hel dag på hojen – slutade plötsligt i Strängnäs. Jag stannade vid trafikplats Biskopskvarn för att tanka, drog upp hojen på centralstödet, fyllde tanken lite sådär överfullt som jag har en viss ovana att göra, drog ned hojen från stödet och vred om tändningsnyckeln men när jag tryckte på startknappen hände absolut ingenting. Hojen var stendöd. Det var som att försöka tända lampan när proppen har gått.
Efter en stund rullade jag bort till en parkeringsplats och efter ytterligare fruktlösa försök att få liv i hojen gav jag upp och ringde försäkringsbolaget som i sin tur kontaktade bärgare. Innan bärgaren ringde försökte jag starta hojen, och då gick den plötsligt i gång. Som om ingenting hade hänt. Under samtalet med bärgaren startade hojen en andra gång. Skönt, då kanske jag kan köra hem ändå. Vi avbokade, jag startade hojen en tredje gång och körde ut från bensinstationen. Efter ett par hundra meter dog hojen igen, mitt i en rondell. Allt bara slocknade. Jag rullade ut till vägkanten och nu började indikatorerna för motorvärme, tank, körda mil, friläge, etc. visa helt fel eller ingenting alls.
Efter en stund stannade ett modigt par i bil som själva kör hoj och och frågade om jag behövde hjälp. Jag fick hjälp och eskort bort till en parkering där vi kollade kablarna till dimljusen och gick igenom flatsäkringarna. Vi kom snart fram till att det kan handla om en kortslutning som går tillbaka in i systemet och hindrar hojen från att starta.
När jag felsökte lite mer systematiskt sedan på egen hand, såg jag att blinkers, baklykta, bromsljus, handtagsvärmare och dimljus fungerade när jag vred om tändningsnyckeln – men inte framljusen. Det kan vara där kortslutningen ligger. Jag blev kvar på parkeringen ytterligare några timmar och försökte och försökte starta men utan framgång. Till slut ringde jag försäkringsbolaget igen och efter någon timma kom bärgaren och hämtade hojen som nu står på Euromaster i Eskilstuna.
Det känns surt att en hel hoj kan bli sådär stendöd och obrukbar bara för att ett par kablar, som kanske har hamnat i kläm någonstans, skapar en kortslutning som tar ned hela systemet. Mitt i semestern. Men bemötandet från försäkringsbolaget var proffsigt och tillmötesgående. Bärgaren (som hade jour hela helgen och som ätit ”frukost” först kl. ett på natten) var lika professionell och tillmötesgående och tog väl hand om min hoj.
Hemresan fick göras med tåg i stället. Självrisken för bärgningen är 1000 kr men enligt uppgift ska försäkringen täcka kostnader för resa hem och hämta hojen igen. Jag ska inte köra de närmaste två veckorna, men inför sista semesterveckan hoppas jag att hojen är lagad och rullar igen.
