Jag vet, jag har själv tillhört dem, men inte längre. Så, min fråga till dig som tror att vi kan lösa invandringens problem med mer ”integration” blir: var någonstans ska vi integrera ungdomarna som sköt ihjäl en pappa framför ögonen på hans 12-årige son för att de kände sig kränkta? Hemma hos dig? Vill du ha dem på din gata, i ditt område, i din uppgång? Varför inte? Där kan du bjuda dem på saft & bulle, en kram och ett förstående samtal. Det får dem säkert att lära sig svenska och våra grundläggande värderingar och att integrera sig. Jasså, du vill inte agera krockkudde. Då är det nog dags att på allvar börja diskutera återvandring.
Premiärtur 2024
Årets första tur med hojen gick till Limhamn. Lite molnslöjor, svag vind, torra vägar, soligt och ca. 15 grader varmt (skulle jag tro). I början slocknade inte motorlampan som den skulle, utan fortsatte att lysa med ett stadigt, gult sken även under gång (inte blinkande eller rött). Eftersom motorn gick bra och inget luktade bränt eller så, och samma sak har hänt förut efter service men ordnat upp sig av sig självt, körde jag vidare. Och efter ett par mil och några start och stopp började motorlampan uppföra sig och slockna som den ska. Skönt!
Jag kör motorvägen söderut och kommer plötsligt att tänka på hur oproportionerligt stark upplevelsen av osårbarhet är när man kör motorcykel i relation till hur utsatt man faktiskt är. En känsla å ena sidan – en vetskap å andra. Så olika på något sätt, ändå hänger de ihop, för upp till en viss gräns är det så, att ju fortare jag kör desto mer osårbar känner jag mig. De är som två poler som förhåller sig till varandra som Yin och Yang, var och en med fröet till den andra i sig. Jag kan inte köra som om jag faktiskt vore odödlig, men jag kan heller inte köra om jag hela tiden är rädd att dö. Båda polerna behövs för att skapa den dynamik som jag kör motorcykel i.
Apropå tramshysterin kan jag inte låta bli att tycka att erbjuda könskirurgi till en person som anser sig ha ett annat kön än sitt biologiska, är som att erbjuda bantningspiller till en person med anorexi som anser sig vara överviktig.
Miljöhets
Att hetsa fram något i en aggressiv övertygelse om att vi måste genomdriva Den Enda Lösningen brukar sällan leda till något gott, snarare tvärtom. Har man alltför bråttom och kastar ut barnet med badvattnet får man ofta backa och reparera i efterhand. Detsamma gäller omställningen till eldrivna fordon: skyndar vi för mycket blir vi beroende av kolkraft för att producera all el vi behöver för alla elbilar och elmotorcyklar. Vad är vinsten med det? Förbränningsmotorn lär finnas kvar ett bra tag, kanske för alltid för vissa kategorier, t.ex. för oss som kör långt och länge. Men vi kanske kommer att köra på vätgas, ammoniak eller metanol istf olja: Förbränningsmotorn – viktig även i framtiden
Saker man kan frakta på en motorcykel
Jodå, det går att ta utombordaren på hojen. Men det kanske bör sägas att det är en gammal 2-taktare från 1996 på 4 hk, så den är ganska lätt och det är ingenting som kan läcka (bensintanken var tom och det finns ingen behållare med olja som i 4-taktarna).
Jag surrade motorn med två remmar, så den höll sig på plats och inte rörde sig. Det är svårt att få jämnvikt med en utombordare och jag hade slagsida åt höger tills jag stannade för att handla och kunde ställa en kasse i sidoväskan på vänster sida. Annars gick allt bra och jag körde ungefär som vanligt.
Handledning
Jag har fått förtroende och tillfälle att vara handledare ett par gånger åt min brorsa, som har en fin Honda Transalp. Han har B-kort sedan länge och kör lastbil på jobbet, att ta hojkort för honom handlar mest om att lära sig ett nytt fordon. Vilket gör min roll i det hela till möjliggöraren: den som gör det möjligt att komma ut och bara köra hoj och få ett antal mil i sadeln och bli förtrogen med motorcykeln och att vara en som kör hoj. Jag instruerar inte så mycket, det får hans körskollärare göra sedan. Jag behöver inte göra det så mycket heller, därifrån jag sitter ser det ut som han inte har gjort annat än kört motorcykel.
Även om jag inte instruerar så mycket är det lärorikt och intressant för mig att vara i en handledarroll. Jag funderar mycket på vad det egentligen är man lär sig när man övningskör motorcykel, och det sätter ett nytt ljus på min egen erfarenhet och kompetens. Jag påminns också hur det var när man börjar övningsköra, bl.a. hur överväldigad man kan bli av alla nya intryck och därför helt plötsligt svänger in på en parkering för att hämta andan och vila. Det är bra, det borde jag också göra oftare.
Vi var ute och körde i början av veckan. Det var kul och gick bra. Senast var vi ute och körde i 7-8 timmar, med avbrott för lunch i Strängnäs och glass i Surahammar. Vi hade gassande sol, tryckande värme och hällande regn, men mest uppehåll. Vi hittade många fina, små vägar att köra på men vackrast var Ängelsberg och vägen upp till 256:an som i sig var mycket vacker ned till Sala.
