Jag stannade till på Je68 i Löddeköpinge i dag och kollade lite på deras nya lokaler. Snyggt! Stort och luftigt – välkomnande. Nu säljer de ju BMW också, vid sidan av Triumph och KTM. Nya Triumph Tiger 800 årsm. 2018 ska tydligen vara väldigt bra. Hade jag pengar, så… Eller om jag fick tillräckligt för min Tiger 800 från 2015. Men den har gått snart 8 000 mil. Jag skulle inte heller betala särskilt mycket för en hoj som gått så mycket på bara tre säsonger. Tur då att jag inte kan tänka mig en bättre hoj (som ju också är en oerhört bra modell, MC-tidningarna öste topp-betyg över den hela vintern 2014).
Jag frågade om el-motorcyklar och specifikt om Triumph har något sådant på gång. Nej, inte vad de visste. De verkade inte särskilt intresserade av el-motorcyklar överhuvudtaget. Man kan inte hålla reda på allt, men jag kan inte låta bli att tycka att ”Det måste låta”, som en av försäljarna sade, är ett jävligt märkligt argument för att inte vara intresserad av el-motorcyklar som är överlägsna i allt: miljövänliga, snabba, kräver ingen service på samma sätt som bensin/olja-motor, billiga i drift, grym acceleration, och man kommer nästan lika långt på en laddning som på en tank (däremot går det snabbare i dagsläget att fylla upp en bensintank igen än att ladda ett batteri).
Hur kan man blunda för alla de fördelarna med hänvisning till att det måste låta? Är man verkligen intresserad av att köra motorcykel då, eller bara av själva motorn och att det luktar olja och låter på ett särskilt sätt? Då borde det funka med en bensinmotor fastskruvad i en bänk inne på ett tekniskt museum eller nå’t. Den låter och dricker olja. Vi andra njuter av att köra en nästan underhållsfri motorcykel laddad med sol-energi som är så tyst att man kan höra fåglarna i träden och så snabb att man kör ifrån allt annat. När batteriet håller på att ta slut kör vi in på närmsta mack och byter till ett fulladdat och kör vidare. Snart så.
