Ibland, som när jag körde till jobbet nu på förmiddagen, tycks motorcykeln gå extra bra. Den låter inte annorlunda, den går inte snabbare, jag har inte gjort något med den, den tycks bara… rulla; andas lättare än vanligt. Det är 500 mil till nästa service, tanken är halvfull, däcken har rätt lufttryck, asfalten är ren av gårdagens regn och torr och varm av en strålande sol från en klarblå himmel. Luften är hög och klar och lagom varm. Trafiken är gles och tempot lagom. Ingen tycks ha bråttom i dag – vi håller hastigheten och avståndet och byter inte fil i onödan. Jag kan köra smidigt och effektivt, utan att behöva bromsa-växla-gasa fram och tillbaka hela tiden. Det är som en harmoni infinner sig; en skön trafikrytm i laglig hastighet som smittar av sig. 110 km/h på motorvägen känns snabbt i dag. Vad skönt, att fara fram snabbt utan att behöva köra så fort. Harmoni – med hojen, vägen och alla andra trafikanter. Vilken skön känsla. Jag önskar det alltid var såhär. Mitt sätt att köra motorcykel strävar (oftast) efter den här harmonin; samspelet.
Söderåsen ger mersmak
Körde upp till Kopparhatten på Söderåsen i dag. Tog 108 som vanligt, den är fin från Kävlinge hela vägen upp till E4, men kanske som vackrast – och kurvigast – just förbi Söderåsen. Det var bedövande vackert, bokarna håller precis på att slå ut och det var som ett ljusgrönt skimmer bland träden. Det var stilla och milt, nästan varmt. De som var där rörde sig stilla och sade inte mer än nödvändigt, som om de inte ville störa tystnaden och lugnet (eller bara var trötta efter att ha gått leden upp från Skäralid 🙂 Jag åt min picknick och gick bort till utsikten och sedan till ett överhäng ut över ravinen. Mäktigt! Egentligen borde man alltid ha med sig tält när man kör hit, så man kan stanna över natten. På vägen hem tog jag av mot Blinkarp efter Röstånga och körde mot Konga, sedan 109 mot Kågeröd en bit innan jag tog av mot Svalöv. Vägen var liten och passade mer för 50 än 70. Det är speciellt att köra uppe på åsen, det kan kännas lika avskilt ibland som att köra genom en dal. På en höjd, ca. 4 mil från Malmö fågelvägen, såg jag Turning Torso så tydligt att jag nästan kunde räkna våningarna. Väl tillbaka på 108 var det många hojar på väg hem, nästan som att vi körde i kolonn.
Söndagsfint
Varmt och fint i dag; en fantastisk vårdag. Luften surrar av motorcyklar överallt och det är nästan trångt på vägarna. Många är nog ute på årets första tur i dag. Kul! Härligt att ha så många kompisar på väg. Körde norrut från Lund på 108, 106 mot Svalöv, Söderåsvägen mot Stenestad och stannade vid ett fint strövområde.
Bjäre
Åkte till en kompis på Bjärehalvön i dag. Det gick bra till Ängelholm, strax därefter hostade motorcykeln till igen sådär konstigt som den gjorde i går och stannade. Det blir liksom ett hack i motorgången. Är det ett väldigt kort hack, som ett ögonblicks glapp i strömmen till en lampa ungefär, är det som att motorn bara ”hostar” till lite men fortsätter att gå. Men är det ett större; längre; djupare hack, stannar den helt. Den här gången lyckades jag inte krångla igång den igen medan den fortfarande rullade. Tur att jag låg i högerfil och hade nära till vägrenen där jag stannade. På med varningsblinkers och traggla ned växeln till friläge. Jobbigt, farligt och pinsamt. Vad f-n kan det vara för fel!? Stäng av allting, be en stilla och snabb bön, och starta igen. Rulla sakta in på närmsta avfart. Jag stannar på en parkering, startar och ger full choke några gånger och låter motorn ”blåsa” ur lite på 5000 varv och stänger av med dödarknappen. Sedan får den gå på tomgång ett tag så den blir riktigt varm. Efter ett tag kör jag vidare, men inte på motorvägen.
Jag kör mot Torekov, typ, och snurrar runt lite i Grevie innan jag hittar rätt. Det är mycket vackert på Bjäre, nästan svårt att hålla ögonen på vägen, och det gör inget att köra lite fel. Landskapet ut mot havet är öppet och bitvis nästan lika platt som längre söderut, men det känns som att marken ligger högre över havsytan här än nere vid t.ex. Malmö.
Jag kom fram utan fler oönskade stopp. På vägen hem gick det ännu bättre, inga hack; glapp eller stopp alls. Skönt! Det kanske är – var – så enkelt som lite kondens eller någon annan slags fukt i bensintanken. Det borde gå över av sig självt, hoppas jag.
Eller så är det något annat som är lite stelbent efter vintervilan. Något i förgasaren kanske? ”För att motorn ska fungera måste den matas med rätt blandning av bränsle och luft. Blandningsförhållandet man strävar efter ligger runt 1:14 vilket betyder 1 g bränsle på 14 g luft.” (Källa: Braigasen.com) Förgasaren verkar vara en mycket invecklad komponent av finmekanik som fungerar med hjälp av undertryck. Antagligen behövs inte mycket för att störa förhållandet mellan luft och bensin och därmed förbränningen vilket märks i motorgången. De närmsta dagarnas körning får väl visa om det handlar om lite ”stelbenthet” efter vintervilan eller om det är något mer allvarligt som behöver åtgärdas mer handgripligen.
Mätarställning: 8 222 mil
Café Erik
Samma intressanta väder som i går. April, april, min dumma sill som är ute och kör motorcykel när temperaturen kan falla till typ 2 grader på några minuter och det kan börja hagla hysteriskt närsomhelst? En kort tur i dag in till Malmö. Vi hittade ett trevligt fik någonstans – fråga mig inte var, jag bara körde och körde tills jag såg en parkering på höger sida – som hette Café Erik. Men bra med lite stadskörning ändå. Jag fick till ett bra nedlägg i en rondell på väg hem. Det kändes nästan som jag skulle gå omkull för ett ögonblick, men det vara bara jag som blev lite rädd. Tyngdpunkten ligger högt på en Triumph Tiger 900, åtminstone på min årsmodell, och det kan kännas vingligt med skarpa medlägg i låga farter.
Mätarställning: 8 183 mil