Det var ganska behagligt när jag körde från Hamneda-Bäck i Småland tidigare i dag, knappt 25 grader och soldis. Någonstans på vägen var det som att köra in i en vägg och plötsligt var det 28,5 grader. Det kändes även på hur motorcykeln gick och hur däcken lät mot asfalten. Annars rullade det på bra och jag hittade lite grusväg mellan Björsäter och Västra Husby söder om Norrköping. Nu på Skeppsuddens B&B, har badat i Bråviken och hör vågorna slå mot stranden från rummet – härligt!
Vättern runt
Dags att köra vidare och lämna värdinnan, katterna och de vackra Nordsvenska hästarna på Tjonga Spa & Haurida skogshästsafari för den här gången. Tack för inspirerande samtal och god frukost, som vanligt, i en stilla och magisk miljö.
Och är man i den här delen av Småland är det nästan ett måste att besöka Mopedmuseum i Björkenäs – en stor lada full av mopeder vackert belägen vid sjön Ören. Många Husqvarna och Puch såklart, däribland en blå Puch Dakota som jag själv hade när det begav sig, men många andra märken också. Man kan fika, kolla gamla mopeder och snacka olja och motorer en hel dag här, misstänker jag 🙂
Jag körde vidare upp till 133 och tyckte det var lite konstigt att det var skyltat åt endast ett håll, Örserum och Gränna till vänster, men inga skyltar åt andra hållet – brukar det inte alltid vara skyltat åt båda hållen i en T-korsning?
Jag körde till Gränna och köade mig igenom alla polkagrisstinna turister och kom så småningom ut på andra sidan och fortsatte vägen utmed Vättern till Ödeshög. Det är en fantastiskt vacker väg som slingrar sig genom ett lika vackert landskap. Jag har sett Brahehus från motorvägen många gånger, men att se det nedifrån hur det ligger där uppe på bergssidan och blickar ut mot Vättern var mycket mäktigare. Jag körde igenom Ödeshög och körde E919 mot Vadstena och vidare till Motala.
Sedan blev det 50 mot Askersund innan jag tog 49 söderut. Vacker väg det också. Glass i Karlsborg där jag ser några raggare gunga förbi i en stor, ful bil med någon schlager-liknande musik på skorrande tinnitus-volym och händerna som slår i takt på biltaket… No comments.
195 mot Hjo för att ha vägarna förbi en vän som är på yoga-retreat där. Det blev lite sent och ett tag var jag inne på att övernatta i Jönköping, och jag körde genom centrum men såg inga hotell som lockade direkt, så jag körde E4 hela vägen hem i stället. En vacker och vindstilla kväll är det ganska okej trots allt att köra några mil på motorvägen.
Det jag slogs av när jag körde de små, fina vägarna runt Vättern är vilket makalöst vackert landskap det är: skogar, böljande fält, berg och Vättern som är stort som ett hav (nästan). Och vad många intressanta små städer, kloster, slottsruiner, rökstenar, fornlämningar, badplatser och annat det verkar finnas utmed vägen! Hade jag stannat alla gånger jag såg något som fick mig att säga ”Amen wow, vad koolt, undra vad det där e för nåt!?” hade det varit smidigare att ta sig runt Vättern med moped i stället 🙂
Hössna
På väg igen. Den här gången från Göteborg till Tjonga Spa och Haurida skogshästsafari i djupaste Småland, ett annorlunda ställe med spa och turridning med Nordsvenska hästar.
I Göteborg hade jag velat köra tillbaka över bron över älven men följde skyltarna mot väg 40 och fick nöja mig med en trist tunnel. Efter Landvetter flygplats orkar jag inte köra motorväg mer utan tar av och hittar gamla vägen: en ganska bred 80-väg som har den där speciella energin av en gammal pulsåder och som går genom små samhällen och snirklar sig fram utmed en älv eller tågspåret.
Jag stannar i Tolkabro Speceri & Diverseaffär och handlar lite lunch. När jag ska förbi Ulricehamn kör jag först förbi via Ulricehamn Villastad, sedan hamnar jag på gamla vägen igen fast åt fel håll och vänder vid först bästa. Några kor idisslar stillsamt i en hage ovanför vägen och tittar förvånat på mig: ”Nu är det tredje gången du kör förbi här, vad håller du på med egentligen?”
Några km senare stannar jag i Hössna kyrka. Den ligger på en höjd med en vacker utsikt mot en dalgång. Grusgångarna på kyrkogården är krattade och som vanligt förundras jag över att någon besvärar sig att kratta grus för att… det ska se vackert ut? Jag vet inte, men det är vackert, jag berörs av det och stannar upp, känner tacksamhet och vördnad. Det kanske är just det som är poängen. Jag går en vända runt kyrkan och tittar lite på gravarna. Här har de en oerhört vacker utsikt. Och jag gillar att påminna mig om att livet inte är evigt.
Jag äter lunchen på en bänk som står vid ett slags gravkapell. Träden susar stilla, en tupp gal på avstånd, svalorna kvillrar, fjärilar fladdrar ljudlöst förbi. Allt stannar upp och jag känner hur underbart det är att leva. Och att köra motorcykel – att vara på väg. Sedan fika i prästgården (öppet från kl. 14), 10 kr för kaffe och 10 kr för kaka. Och bra vägtips innan jag kör vidare.
Hasta inte förbi Hössna Kyrka, den är väl värd ett besök.
Roadtrip 1, 2018: Bäck – Skeppsudden
Efter en fin vistelse hos goda vänner i Bäck i södra Småland är det dags för andra etappen som går till Skeppsudden B&B på Vikbolandet. Det blev en favorit i repris: Riksettan vidare norrut till Värnamo, 127 till Sävsjö, 128 till Eksjö, 134 till Kisa och Åtvidaberg, småvägarna (varav några km grus – kul!) till Söderköping över Björsäter och Östra Ryd, E22 in mot Norrköping och till sist 209 ut mot Arkösund.
Jag har ingen särskild teknik för att köra på grus men med bra allround-däck och körprogrammet ’Off Road’ gick det bra. Det var en krokig och backig väg med många dolda kurvor, så jag tog det lugnt, undvek lösgruset så gott det gick och höll 30-55 km/h. Det var kul att köra på grus! Det märks att Tiger trivs på det underlaget.
134 är vackrast mellan Kisa och Åtvidaberg. Småvägarna norr om 35 var också väldigt vackra och roliga att köra. Hela det landskapet, Östergötland, är fantastiskt vackert. Vägarna slingrar sig genom landskapet, hit och dit, upp och ned. Det är som att köra i en skärgård; en kan lätt tänka sig att det varit havsbotten för några tusen år sedan.
Annars är Riksettan alltid lika fascinerande att köra. Det är lite samma energi i den som i en gammal banvall – en f.d. pulsåder där så många har färdats. Nu är den stilla och öde, kantad av stängda bensinstationer, övergivna vägkrogar och rastplatser som ingen använder längre. Men den är fortfarande lika bred som när alla körde där.
Tripmätaren visar 35,6 mil på 5h och 21 min. med en förbrukning på 0,41 l/mil och 66,4 km/h i snitthastighet.
De små vägarna
Var och hälsade på en kompis i trakterna kring Höör i dag. Funderade ett tag på den enkla och snabba vägen dit, dvs. E22 och väg 23, men gyttret av småvägar som går kors och tvärs över åkrarna lockade mer. På kartan ser de kanske inte så roliga ut – en del är långa och raka som skogsbolagsvägar i Norrland – men i verkligheten är de backiga och vackra att köra. Det blev Malmövägen genom Bara och Klågerup, sedan vidare mot Esarp, upp mot Dalby och vidare genom S Sandby, sedan mot Flyinge, därefter Kungshult, sedan raka vägen mot Ringsjön. Jag körde i maklig takt genom det bitvis fantastiskt vackra skånska landskapet med böljande fält där säden vajar i vinden som vågorna på en fjärd, vindmöllorna snurrar majestätiskt i fjärran och dungar av lövskog huserar vackra gårdar eller små dammar. Det ser kontinentalt ut i mina ögon, som Frankrike ungefär, det är bara raderna av vinrankor som saknas.
